INTERVJU: Så kan branschen ta chansen och återvinna mer berg
Av Hållbarhet och återvinning har blivit ett måste i stort sett alla branscher. Detta gäller även bergmaterial, det anses vara en stor miljövinst att slippa öppna nya täkter och minska behovet av transporter och avfallshantering.
Men även om en del bergmaterial återvinns döms en hel del ut som icke-användbart, till exempel för att det innehåller höga halter av ämnen som anses farliga för människor, djur eller miljö.
Enligt en ny rapport är denna dom inte alltid så välgrundad
Trafikverket, Region Stockholm, Boliden och tio stora bergproduktleverantörer i Sverige och Norge står bakom ett stort bergmaterialtest, som genomfördes inom ramen för Nätverket för end-of-waste och en cirkulär anläggningsindustri.
39 bergprover ska ha genomgått laktest (både skaktest och kolonntest), samt totalhaltstest.
Syftet var att kartlägga om ämnen i berg kan sprida sig från en konstruktion och enligt projektledaren tillika rapportförfattaren Carl Zide, på Massbalans, är en av de viktigaste slutsatserna att berg med ganska höga totalhalter inte innebär någon miljörisk om man använder materialet på rätt sätt.
– Det kan ju finnas mycket giftiga ämnen i berg, till exempel arsenik. Och arsenik är ju jättefarligt – men det är ju bundet i stenen, det är därför man måste titta på lakbarheten i stället, konstaterar Carl Zide.
Enligt Carl Zide klassas bergmaterial ofta som farliga automatiskt – för att totalhalten av vissa ämnen är hög. Hans slutsats är att de tillsynsmyndigheter som därmed sätter stopp för krossning eller återvinning gör det utan att stödja sig på rimliga miljöriskanalyser.
– Vi vill ha riktiga miljöriskanalyser där man ser på lakbarheten i stället för på totalhalten.
Vid sidan av kravet på lakbarhetstester vill man också att myndigheterna tar hänsyn till vad materialet ska användas till och vilka fraktioner det handlar om.
– Det kan ha stor betydelse för hur säkert det kan anses vara.
Tunnelberg och entreprenadberg är värst ”drabbade”, uppger Carl Zide, som han ser det är miljökraven på dem ofta högre än de på täktberg.
– Det har dock också hänt i vissa täkter att man sett på totalhalten i stället för på lakbarheten, vi vill komma bort ifrån det på alla ställen.
Han tror att stora volymer användbart berg nu läggs som fyllning och i bankar – helt i onödan.
– Om man kunde friklassa materialet skulle man kunna använda det till riktiga bergprodukter i stället.
– Då kan vi använda mindre jungfruligt material, vi slipper dessutom många onödiga transporter, det skulle spara samhället många miljarder.
Han hoppas på ett nytt synsätt, med regelverk där man fokuserar på miljöpåverkan i stället för på totalhalterna.
– Lagstiftningen är ju glasklar – man får inte göra något som skadar människans hälsa eller miljön. Det är tolkningen som behöver förändras.
Carl Zide ser faktiskt ett ljus i tunneln.
– Det har redan hänt en del, tidigare klassades tunnelberg och entreprenadberg automatiskt som ”avfall”, till skillnad från täktberg som var en ”produkt”.
– Nu finns en tredje kategori: ”icke-avfall”, vilket betyder sådant som är ”produktliknande”, det bådar gott.
Han tror också att Naturvårdsverket kommer att gå branschen till mötes när det gäller kravet på riktiga miljöriskbedömningar och lakbarhetstester.
– Vi tror att det kommer en förändring, sedan får vi se vilken modell de väljer. Vi som bransch ställer gärna upp och hjälper till med tester och kunskap.
Rapporten går att läsa här.