Det värsta kan hända om invallningen glöms bort

Det finns flera olika föreskrifter och tillsynsmyndigheter för att förhindra olyckor där kemikalier kommer ut okontrollerat, se faktaruta. Naturvårdsverkets föreskrifter gäller enbart företag som inte är tillståndspliktiga enligt miljöbalken. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, har också föreskrifter som gäller alla cisterner för hantering av brandfarliga varor. Sedan förekommer villkor i enskilda företags miljötillstånd.

Patrik Karlsson arbetar med miljötillsyn hos länsstyrelsen i Skåne län och har tillsyn på i huvudsak företag med större kemikaliehantering men enbart enligt miljöbalken och företagens miljötillstånd. Även om det är flera olika lagstiftningar och tillsynsmyndigheter upplever han att det fungerar bra och att det finns en förståelse hos verksamhetsutövaren att samma cistern kan kontrolleras av olika myndigheter med olika lagstiftning.

– Vi tittar i huvudsak på olika saker. Till exempel räddningstjänsten tittar på att konstruktionen av cisternen är gjord på ett korrekt sätt och att kontrollerna av cisternen är genomförda. De bitarna tittar jag inte på överhuvudtaget, säger Patrik Karlsson i en intervju med oss.

Han fortsätter:

– Däremot tittar jag mer på behovet av sekundärt skydd som kan skydda mot läckage om olyckan är framme. Jag tittar också på skicket för det sekundära skyddet, inte bara att det finns utan att man håller efter det också. Jag kan också kolla behovet av till exempel påkörningsskydd.

Ett sekundärt skydd för större cisterner är ofta en invallning men kan även bestå av annat. Det finns inget generellt krav i lagstiftningen att cisterner ska ha ett sekundärt skydd men däremot är det ofta ett villkor i bolagens miljöbalkstillstånd. Ett vanligt villkor är att en invallning ska rymma hela den största behållarens volym plus 10 procent av övriga behållares volym som hanteras inom invallningen. Men det räcker inte med att det finns en invallning, den måste ju även fungera som tänkt. Patrik Karlsson ger exempel på problem han och hans kollegor ibland ser ute vid tillsynsbesöken.

– Det är vanligt att man ser löv och även växtlighet i invallningarna. Ibland ser man till och med invallningar där det växer träd och då kan man ju diskutera huruvida de verkligen är täta.

Träd är dock sällsynt och mindre växtlighet behöver inte vara ett direkt problem men måste ändå städas bort. Annars kan växtligheten till exempel binda fukt vilket i förlängningen kan skada konstruktionen till exempel genom frostsprängning under vinterns minusgrader.

Något annat som är vanligt att hitta i invallningarna är vatten eller snö.

– Om villkoret säger att invallningen ska klara en viss volym gäller det ju även när det regnar. Det måste finnas rutiner för att tömma invallningarna även under regn.

Förr var det vanligare att invallningar förseddes med en ventil i botten för att kunna släppa ut regnvattnet. Då finns en risk att ventilen blir stående öppen och då finns det inget skydd om olyckan verkligen inträffar. Idag är det vanligare att det finns en pumpgrop i invallningen, det gäller dock att inte bara ha en pump som startar automatiskt för att pumpa bort vatten.

– Innan du pumpar ut regnvatten måste du kolla att det inte är förorenat.

Att invallningen inte innehåller fel saker är en del, en annan del är att se till att den är tät. Ofta görs invallningar av betong och att avgöra om den är hel eller inte är inte alltid så lätt.

– Betong är lurigt. Att man ser en spricka behöver inte betyda att den utgör ett problem. Men å andra sidan behöver en liten spricka inte heller vara oproblematisk.

Därför anser han att en väsentlig del för en verksamhetsutövare är att kontrollera skicket på sin invallning. Man bör dokumentera de sprickor som finns i betongen och sedan hålla koll på om det sker förändringar. Det kan också handla om tredjepartskontroller eller att man själva inom företaget skaffar den kompetens som krävs för att göra kontrollerna.

Innan du pumpar ut regnvatten måste du kolla att det inte är förorenat.

Patrik Karlsson, Länsstyrelsen Skåne län.

Miljötillstånden reglerar alltså ofta hur stora volymer en invallning bör kunna ta emot, däremot mer sällan hur de ska vara utformade. En invallning som ska klara största behållarens volym plus 10 procent av övriga behållare behöver ofta inte ha så hög kant för att klara kraven. Patrik Karlsson vill dock skicka med att man inte ska stirra sig blind på detta krav.

– Vad man missar är om det sker någon form av total tankkollaps, då bildas en svallvåg och då är det inte säkert att den här lilla kanten hjälper. Det är något som jag tycker det är relevant att man börjar fundera mer över även om det ligger utanför praxis för dagens krav.

Naturvårdsverkets och MSB:s föreskrifter innehåller främst krav för brandfarliga varor till exempel oljeprodukter men hanterar man något annan måste man tänka till extra när invallningarna byggs så att man får ett material som anses som tätt för de kemikalier som är aktuella.

– För vissa typer av ämnen kan det duga med en asfaltsyta för att det ska vara tätt, för annat är det betong som gäller. Och för vissa ämnen är betong inte heller lyckat, till exempel starka syror är ganska aggressiva mot betong.

Det gäller alltså att hitta lämpliga ytbeläggningar som passar för de ämnen som ska hanteras i invallningarna.

– Det finns gott om ytskikt som tål ämnena i sig, men sen ska de också tåla utomhusmiljön med de rörelser som blir på grund av bland annat temperatursvängningar. Det brukar vara problemet. Ytskikten är i sig säkert bra men de släpper från betongen.

Här kan det också vara på sin plats att påminna om att även om Naturvårdsverket eller MSB inte har föreskrifter som riktar in sig mot annat än brandfarliga produkter har Arbetsmiljöverket föreskrifter, bland annat för trycksatta kärl, som gäller oavsett vilka ämnen tankarna innehåller. Tillsynen enligt dessa föreskrifter genomförs av Arbetsmiljöverket.

Finns inget krav på invallningar kan det i vissa fall ställas av den enskilda tillsynsmyndigheten enligt miljöbalken.

– Även om man inte omfattas av krav så rekommenderar vi att man arbetar med sekundärt skydd. Ibland kräver vi det också även om det inte finns som villkor.

I dessa fall måste tillsynsmyndigheten göra en bedömning om det är skäligt att ställa de aktuella kraven.

Även om man inte omfattas av krav så rekommenderar vi att man arbetar med sekundärt skydd.

Patrik Karlsson, Länsstyrelsen Skåne län

När man hör ordet sekundärt skydd tänker många kanske på just invallningar för stora cisterner men även mindre kemikaliebehållare måste ofta ha något typ av sekundärt skydd. Det kan ju handla om olika typer av behållare som man kan placera under sina kemikalier med olika typer av uppsamlingstråg. Och dessa behöver företagen riskbedöma för att avgöra om de också behöver extra kontroll. Dokumentationen samlas förslagsvis i bolagets kontrollprogram.

– Jag vill gärna se i kontrollprogrammet en uppställning över alla kemikaliebehållare och hur ofta de kontrolleras och om de kontrolleras utifrån en särskild föreskrift eller om det är utifrån en egen bedömning. Och är det något som inte kontrolleras vill man att företagaren motiverar varför så att jag kan ta ställning till om det är ett rimligt ställningstagande, säger Patrik Karlsson till oss.

Exempel på övriga behållare som inte omfattas av föreskrifter är lösa IBC-behållare som kan användas för återkommande kemikalieförvaring i verksamheten. För den typen av behållare finns lagstiftningen om transport av farligt gods, ADR, men det regelverket gäller bara vid transport inte när behållare står uppställd på en plats i verksamheten.

– Hur vet man att IBC mår bra över tid och att materialet inte förtunnas?

Någon kanske kan tycka att det viktigaste måste ju ändå vara att ha koll på de stora cisternerna som kan orsaka större olyckor.

– Det är rimligt att det är där man har huvudfokus för där har man de stora volymerna. Men å andra sidan kan de mindre behållarna utgöra en väsentlig risk just för att de blir bortglömda.