Martin Lindqvist har varit vd för SSAB sedan 2011. Foto: SSAB

Av Martin Wanerholm den 12 april 2022 07:49

Året var 1998, Martin Lindqvists fru var från Borlänge och därför sökte de sig dit. Han fick jobb på specialstålstillverkaren SSAB men hade ingen tanke på hur länge han skulle vara kvar eller att han idag skulle vara vd och koncernchef.

– Jag tänkte aldrig så långt då, men jag kände ju väldigt fort när jag kom in på SSAB att det är ett fantastiskt företag med hårt arbetande duktiga människor och att jag trivdes väldigt bra, säger Martin Lindqvist i en intervju med oss.

Sedan 1998 har mycket ändrats i bolaget, han menar att SSAB under dessa år gått från en stark europeisk position till en global position med 14 000 anställda.

2011 blev han vd för bolaget och vi ber honom blicka tillbaka på vad han är mest nöjd med under sina vd-år. Naturligtvis är det mycket som har förändrats men han vill särskilt lyfta ett område.

– Det jag är mest stolt över är att vi har byggt en helt annan säkerhetskultur i bolaget som vi inte var i närheten av när jag började och att vi har mycket färre antal olyckor. Förr var alla förskräckta när det inträffade allvarliga olyckor, men det tillhörde att man skadade sig med jämna mellanrum.

Att ändra en säkerhetskultur är inget som görs under en natt utan det har tagit mycket tid och arbete för att alla ska inse att olyckor inte är acceptabelt och för att förhindra dessa måste man ta hand om sig själva men även ta hand om varandra.

– Om du inte lever efter reglerna är det inte jag som kommer och säger till utan då är det dina kollegor som säger att “Det här är inte acceptabelt beteende. Du riskerar inte bara att skada dig själv, utan faktiskt också dina kollegor”.

Arbetsmiljön är inte det enda som Martin Lindqvist vill lyfta fram från sina drygt tio år på posten. Han tar även det aktuella exemplet med covid-19 där verksamheten snabbt kunde ställa om när efterfrågan dök men sedan snabbt gå tillbaka när efterfrågan kom tillbaka igen.

En annan viktig fråga är att bolaget under förra året blev skuldfritt, det var ett år tidigare än vad han trott från början. Han är också nöjd med förvärvet av Rautaruukki 2014 vilket i ett slag i stort sett fördubblade antalet anställda.

Martin Lindqvist till höger lämnar över en ljusstake tillverkad av det första fossilfria stålet till dåvarande näringsminister Ibrahim Baylan. I bakgrunden LKAB:s vd Jan Moström. Foto: SSAB.

Vi lämnar historiken och blickar framåt. Att tala med vd:n för SSAB utan att diskutera Hybrit, samarbetsprojektet med LKAB och Vattenfall för att producera fossilfritt stål, vore nästan tjänstefel därför tar vi det från början.

Någon gång 2016 hade Martin Lindqvist en första diskussion med bolagets tekniske direktör Martin Pei som presenterade en idé om ett nytt sätt att framställa järn på. Istället för att använda kol för att reducera bort syret ur järnoxiden, en process som ger stort utsläpp av koldioxid, föreslog Martin Pei vätgas.

SSAB insåg snabbt att de behövde samarbete med flera aktörer och ett forskningsarbete kom igång. Martin Lindqvist kommer fortfarande ihåg hur spännande det var när han för första gången i ett laboratorium fick hålla i en järnbit som framställts på det nya sättet.

– Då kände jag att det här borde ju faktiskt kunna gå och vi gick till styrelsen och bad om att, tillsammans med Vattenfall och LKAB, få investera drygt 1,5 miljard i en pilotanläggning. Det var ju ett rätt stort beslut att ta för att utveckla en idé, men styrelsen godkände det.

Till att börja med möttes han av tvivel av andra i branschen när tankarna först presenterades offentligt 2017, en del konkurrenter kallade bolaget för naivt.

Idag är tongångarna annorlunda, många vill köpa det fossilfria stålet, allt från fordonsindustrin till byggbranschen och många fler.

– Det är till och med sådana segment som vi inte ens visste använder stål. Det har gått från en spännande idé till inte bara ett stort spännande affärsutvecklingsprojekt, utan faktiskt en vital del av SSAB:s framtidsstrategi, säger Martin Lindqvist.

Det ökade intresset innebär även att andra ståltillverkare nu också vill bli fossilfria och konkurrensen ökar om tillverkningen. Vad tänker SSAB om det?

– Det är väldigt viktigt att vi anstränger oss för att klara av de mål vi har satt upp i Parisavtalet därför tycker jag att det är jättebra. Sen är jag naturligtvis väldigt nöjd med att SSAB leder det här racet. Nu har vi visat att det här går och det viktiga var inte att visa för andra stålföretag utan det viktiga var att visa för nuvarande och framtida kunder.

Att ta igen försprånget som SSAB har kräver en del enligt Martin Lindqvist och han är tveksam till företag som idag säger att det är mycket enkelt.

– Det är otroligt avancerat och ligger väldigt mycket forskning och utveckling bakom. Vi har lagt ned fem års forskning på det här.

Vi bad styrelsen om att få investera 1,5 miljard

Martin Lindqvist, vd SSAB

Vi undrar om det inte fanns en oro någon gång för att det nya stålet skulle kosta för mycket att producera.

– Stålindustrin borde sannolikt framöver få minskad fri tilldelning av utsläppsrätter, för oss var det ett sätt att undvika kostnader för framtida koldioxidutsläpp.

Som vi tidigare skrivit om började koksverk och masugnen i Oxelösund närma sig åldersstrecket och bolaget ansåg att det inte var rimligt att satsa på en ny masugn, då de såg denna som föråldrad teknik. Istället föll valet på en ljusbågsugn som skulle kunna ha fossilfri järnsvamp som råvara. Det fanns dock en backup-plan om det skulle visa sig att den nya fossilfria tekniken inte gick att genomföra eller om det inte skulle finnas intresse att köpa det fossilfria stålet.

– Vi kan smälta skrot i ljusbågsugnen precis som vi gör i USA. Det är väldigt kostnadseffektivt och vi får ut de kvaliteter vi ska.

Här i Oxelösund ska den gamla masugnen ersättas med ljusbågsugn vilket är en del i SSAB:s stora omställning. Foto: SSAB

Han menar att satsningen på Hybrit kom precis rätt i tid när klimatmedvetenheten ökade hos politiker, företag och konsumenter. Allt frid och fröjd alltså, men det finns fortfarande många utmaningar kvar att lösa innan projektet är helt i mål och produktionen har ställts om. Martin Lindqvist listar tre.

Första utmaningen är att få miljötillstånd för de förändrade processerna.

– Det tror jag är relativt lätt jämfört med de andra två problemen i och med att vi redan idag är lokaliserade på industriområden och att vi ska göra saker på ett väsentligt mer miljömässigt sätt än vad vi gör idag.

Utmaning nummer två är överföringen från där el produceras till fabriken, för det kommer behövas mycket el för att tillverka den vätgas som behövs i processerna. Han tror att samhället i framtiden kommer ha fortsatt god tillgång på fossilfri el men det gäller att den finns på rätt plats vid rätt tillfälle.

– Där behöver vi hjälp av myndigheter, politiker och samhället att få alla goda krafter att samverka för att få fram kabeln så att vi kan ta bort koldioxiden.

Den tredje utmaningen handlar om det som Martin Lindqvist kallar level playing field vilket handlar om att det måste vara lika villkor i alla EU:s länder. Han ser med oro på att vissa länder lovar att stå för 50 procent av notan för SSABs konkurrenter i omställningen.

Flygbild över Hybrit pilotanläggning där man testar att tillverka det fossilfria stålet utan att använda kol som reduktionsmedel. Foto: SSAB

SSAB meddelade nyligen att då intresset för det fossilfria stålet är stort kommer de ställa om samtliga sina anläggningar till 2030, femton år tidigare än planerat. De kommer då satsa på något de kallar minimills som är en kompakt produktionsanläggning med ljusbågsugn. Enligt Martin Lindqvist finns inte konceptet i stor utsträckning i Europa idag men SSAB har erfarenhet från två egna anläggningar i USA.

Kommer den nya produktionstekniken innebära förändrat sortiment?

– Vår strategi har inte ändrats. Vi ska fortsätta att satsa på specialstål, hållfasta stål och kylda stål. Men vi ser att med de här anläggningarna som vi ska bygga nu kan vi öka effektiviteten och bredda vårt produktprogram. Vi kan bli en mer komplett leverantör till våra kunder och de segment där vi arbetar idag globalt, säger Martin Lindqvist.