Använd tyg för att rena industrins vatten
Av 
– Jag tycker att det är mycket viktigt att vi tänker på textilier inte bara som ett estetiskt material utan också som ett funktionellt material som kan lösa flera globala problem, säger Mohammad Neaz Morshed i en intervju med oss.
Han har i sitt doktorandarbete vid högskolan i Borås tittat på möjligheten att använda textilier behandlade med olika kemiska ämnen för att rena vatten.
Det finns idag många olika tekniker för att rena vatten från komplexa kemiska föreningar, många bygger på oxidation men problemet är ofta att reningskemikalierna följer med det renade vattnet ut. Kan man då fästa dessa kemiska ämnen på ett billigt bärarmaterial som textilier är mycket vunnet.
– Det är inte reningsmekanismen som är ny, men hur vi organiserar systemet är nytt. Hela poängen med vår forskning är hur vi kan få dem att fästa på textilier.
De har testat katalytiska ämnen, det vill säga ämnen som påskyndar kemiska reaktioner utan att själva förbrukas, både ett oorganisk katalytiskt ämne och ett enzym. Först testade de varje variant för sig och sedan tillsammans på textiler.
– Resultat visar att det kan fungera, säger Mohammad Neaz Morshed.
Därefter testade de att från tyget avlägsna de katalytiska reningskemikalierna och återanvända dessa och även det fungerade.
Mohammad Neaz Morshed anser att denna forskning är viktigt eftersom vatten är en begränsad resurs och många länder framöver kommer få problem med tillgången på rent vatten. Han menar att detta sker samtidigt som många av de tekniker som används för att rena vatten idag inte räcker till eftersom vi ständigt tillför nya kemiska ämnen med nya egenskaper.
I de nu avslutade försöken har de använt polyester.
– Vi behöver ett material som inte reagerar med vatten. Till exempel bomull fungerar inte lika länge i vatten som polyester. Polyester är inert och har lång livslängd vilket är bra ur ett hållbarhetsperspektiv.
De positiva egenskaperna hos polyester innebär även vissa utmaningar, att det är inert gör det svårare att få de kemiskt aktiva ämnena att fästa.
– Utmaningen har varit att det katalytiska ämnet vi fäster måste ha kvar sin aktivitet också. Om du sätter dit dem och deras funktion har försvunnit är det ingen nytta.
Han tror att det är möjligt att även andra typer av fiber än polyester skulle kunna användas, de har bland annat i andra försök tittat närmare på kolfiber.
För att få de aktiva substanserna att fästa på tyget har de använt plasmateknik som har många fördelar.
– Det är en fysisk process, inte kemisk så man får inget kemiskt avfall. Det är också en kontinuerlig process.
Projektet Mohammad Neaz Morshed deltog i vid högskolan i Borås slutfördes under förra året. Redan nu är han involverad i ett annat projekt som fått finansiering från Sparbankerna och syftar till att se om aktiverade textilier kan användas för rening av läkemedel i avloppsvatten. Huvudfokus är antibiotika och projektet pågår till sista februari nästa år.
Läkemedel är komplicerade, även om man lyckas bryta ned dem delvis kan de fortfarande ha kvar skadliga effekter.
– Inte enda av Sveriges avloppsreningsverk från norr till söder har kapacitet att till 100 procent ta bort läkemedel. Just nu kanske det inte är ett problem men om vi fortsätter på det viset i framtiden kommer det bli en alarmerande situation.
Vi frågar om tidsaspekten, när kan vi då se aktiva textilier med katalytiska ämnen användas som reningsteknik inom industrin eller hos avloppsreningsverk?
– Vi är fortfarande på laboratorienivå, det är mycket som måste göras innan tekniken kan användas.
Mohammad Neaz Morshed och hans kollegor fortsätter alltså att kämpa på för att hitta framtidens reningsteknik.
– Jag är stolt över att arbeta med textilier som inte är till för att skapa mer lyx utan för något som är en nödvändighet.