Rivning på en helt ny nivå
Av 
När kärnkraftverket i Ågesta togs i drift 1964 var det lite av en prototyp för de större anläggningar som kom sedan.
Samma sak gäller nu när verket rivs efter att ha legat i träda sedan det stängdes för snart 50 år sedan. Vattenfall räknar med att lära sig mycket om metoder och verktyg, kunskap de kan använda när två av fyra reaktorer i Ringhals ska gå samma öde till mötes.
– Vattenfall tar sitt ansvar och sluter den kärntekniska cykeln, nu finns goda möjligheter att mellanlagra det radioaktiva avfallet och man ville se till att göra det på ett bra och säkert sätt som vi kan dra nytta av inför kommande avvecklingar, säger Nicklas Tjernlund, expert på rivning och betonghåltagning på Vattenfall Bund (BU Nuclear Decommissioning) som ansvarar för avvecklingen av Ågestaanläggningen.
Vi måste få bort de stora tankarna och allt runtomkring för att komma åt reaktortanken.
Nicklas Tjernlund
Efter 4-5 års noggrann planering påbörjades det praktiska arbetet 2020 – ett arbete man räknar med ska vara slutfört 2025. Då ska bergrummet vara friklassat, det ska sedan förslutas och lämnas tillbaka till ägaren Stockholm stad.
Rivningen är indelad i tre delar: RPV, Driftavfall och Bulk.
RPV innebär att demontera reaktortanken, ett arbete som ska påbörjas 2022 och som beräknas ta cirka 18 månader. Driftavfallet är redan omhändertaget och avfallet är i säkert förvar i mellanlagret i Studsvik.
Bulkrivningen innebär allt övrigt, ett arbete som pågått i snart ett år och som kommer att fortgå till 2025.
– Vi börjar med bulkrivningen för att göra plats, vi måste få bort de stora tankarna och allt runtomkring för att komma åt reaktortanken, kommenterar Nicklas Tjernlund.
Eftersom anläggningen är byggd i berget är andelen betong relativt liten.
– Det är nästan bara rostfritt och kolstål, sedan har vi förstås en del betong, lite koppar och en del miljöfarliga material som PCB och asbest, säger Nicklas Tjernlund.
Bulkrivningen utförs i princip som en konventionell rivning. Den omgärdas dock av stränga regler och krav, inte minst när det gäller säkerhet, tillstånd, planering och avfallshantering.
Vattenfall måste därför alltid hitta den absolut bästa tekniska lösningen – även om den tar längre tid.
Det är ju mer demontering än klassisk rivning.
Nicklas Tjernlund
Det 40 meter höga, 50 meter långa och 20 meter breda bergrummet är dessutom fyllt till brädden.
Maskinerna som används vid rivningen är därför rätt små, borrutrustningar, wiresågar och klingsågar kompletteras av handverktyg som tigersågar och vinkelslipar. En rörsvarv har också införskaffats.
– Det är ju mer demontering än klassisk rivning, något som förvånade mig som jobbat med vanlig rivning tidigare, kommenterar Nicklas Tjernlund.
Vid sidan av handverktyg, borrar och sågar finns dock en kämpe av lite grövre kaliber – en knappt fyra ton tung Brokk 300 drar ett tungt lass inne i berget, läs mer om det här.
Vid en ”normal” rivning kan man ofta ta i rejält med stora maskiner när finrivningen är gjord och själva byggnaden ska ner.
I Ågestaverket får man tassa betydligt försiktigare – finhandskarna är på när rör kapas upp, komponenter sågas isär och delar lyfts ned (eller upp!).
– Vi måste också vara mer noggranna med hur vi sorterar, allt måste ske systematiskt och lugnt så att vi inte riskerar att sprida kontamination inne i berget, säger Nicklas Tjernlund.
I varje läge måste rivarna tänka till för att hitta säkra och effektiva metoder.
– För mig som jobbat med ”vanlig” rivning har det varit otroligt givande att få jobba på det här sättet – det här är på en helt annan nivå, säger Nicklas Tjernlund.
Ett exempel är styrstavarna, som är den största delen av driftavfallet.
De högaktiva delarna, inklusive bränslet, forslades bort från Ågesta redan på 1970-talet. Kvar fanns dock en hel del låg- och medelaktivt material och de 27 styrstavarna – som suttit i härden – hörde till de mest radioaktiva inventarierna.
Varje stav är åtta meter lång, de har en diameter på en decimeter och att riva dem blev en utmaning.
Det fanns inte takhöjd nog att hantera stavarna i reaktorhallen. Det gick inte heller att såga isär dem med sågklinga, på grund av risken för kontamination eller värmeutveckling.
Det går väldigt mycket långsammare än om vi rivit samma anläggning utan radioaktivitet.
Nicklas Tjernlund
Lösningen visade sig vara en hydraulsax som man satte på en kaprigg, konstruktionen monterades fast på en vägg i ett specialdesignat utrymme med extra ventilation och skyddsbeklädnad.
Stavarna placerades i riggen, långt ner i verket och långt ifrån alla människor, och kunde sedan klippas i bitar.
Via ett stuprör fick bitarna sedan falla ner i ett emballage. Det sista steget var att låta en industrirobot skruva på ett lock.
Allt fjärrstyrdes och kameraövervakades och de mindre radioaktiva delarna av stavarna kunde sågas itu med metallbandsåg.
Eftersom arbetet utfördes flera våningar ifrån övriga arbeten krävdes inte blytunga strålskydd.
De nedpackade styrstavarna fördes till det nybyggda mellanlagret i Studsvik. Där får de stanna till dess att ett slutförvar finns tillgängligt.
20-30 personer arbetar i berget för att riva, demontera och kanske framförallt hantera avfallet.
– Vi räknar med cirka 2 000 ton avfall varav 50 procent är radioaktivt och 50 procent är rent, säger Nicklas Tjernlund.
Allt måste sorteras systematiskt, utifrån vilket material det är och hur radioaktivt det är, förklarar han.
– Det mesta är logistik i det här projektet – Ågestaverket är insprängt i berget och för att åstadkomma en systematisk och säker nedmontering av systemen måste vi hela tiden hitta rätt flöden.
Att arbeta systematiskt, med ständiga mätningar och försiktig demontering är nödvändigt men också tidskrävande, konstaterar Nicklas Tjernlund.
– Det går väldigt mycket långsammare än om vi rivit samma anläggning utan radioaktivitet.
Allt arbete föregås av noggranna riskanalyser, inklusive radiologiska bedömningar.
Varje moment planeras in i minsta detalj och vid behov vidtas nödvändiga skyddsåtgärder som skyddskläder, extra masker med mera.
– Vi har ett otroligt säkerhetsfokus som innebär att vi måste tänka på precis allt – hur allt ska gå till och vad som eventuellt kan dyka upp, säger Nicklas Tjernlund.
Allt material mäts och provtas och förpackas sedan i separata behållare.
Avfallet delas in i tre kategorier:
1: sådant som kan friklassas och skickas på konventionell återvinning
2: sådant som behöver behandlas ytterligare
3: sådant som behöver förvaras. Beroende på hur radioaktivt materialet är kan det sändas till kortvarigt förvar eller till mellanlagret i Studsvik
De olika behållarna lastas i containrar som hämtas en gång i veckan. Inne i bergrummet bistår en travers med lyft och transporter, utanför finns en terminaltruck som lastar containrar och fordon.
RPV-rivningen dras igång under 2022, då ska reaktortanken rivas, en rejäl pjäs i kolstål som dessutom är den mest radioaktiva delen av alla i Ågestaverket.
– Tanken ska fyllas med vatten som fungerar som en strålskärm, sedan ska den segmenteras, förklarar Nicklas Tjernlund.
Först ska interndelarna segmenteras i den vattenfyllda tanken, som sedan töms successivt då själva tanken delas.
Tanken är gjuten i upp till 150 millimeter tjockt gods och kan inte friklassas. Den ska styckas i delar som sedan emballeras i lämpliga behållare.
– Det finns förpackningskrav som vi måste uppfylla, som styr hur vi kan kapa tanken, kommenterar Nicklas Tjernlund.
Hans bedömning är att man sluppit överraskningar tack vare den goda planeringen.
– Vi har haft otroligt bra koll, det har bara varit mindre detaljer, som om vi ska lyfta eller segmentera tankarna.
– Det här uppdraget skiljer sig mycket från vanlig rivning, där man kan bestämma snabbt vad som ska tas ned just i dag. Vi har en detaljerad planering som sträcker sig månader fram i tiden där vi ser vad som ska göras – och hur, säger Nicklas Tjernlund.
– Men det är ju också det som är roligt, det blir en växelverkan mellan olika delar av Vattenfall där avfallsspecialister, radiologiexperter, demontörer och rivningsspecialister samverkar för att få till ett optimalt flöde – det här projektet är faktiskt mest logistik.
Vattenfall river anläggningen i helt egen regi, med medarbetare från olika delar av Vattenfall, till exempel Vattenfall Services. Företaget tar även hjälp av entreprenörer för vissa arbeten. I arbetet med att montera ner reaktortanken är det Westinghouse som har kontraktet.
För ett par år sedan skrev vi om rivningen av kärnkraftverket i Barsebäck, läs gärna mer om det via länkarna nedan!