En ny studie från Stockholm Environment Institute visar att konsekvenserna av gruvan i Kaunisvaara för Muonio sameby överstiger den påverkan som förutsågs i samband med att gruvan beviljades tillstånd. Kaunis Irons vd sågar dock rapporten.
Gruvan i Kaunisvaara etablerades av Northland Resources 2012 och drivs nu av Kaunis Iron. Stockholm Environment Institute har genomfört undersökt hur det har blivit för en sameby där en gruvetablering har ägt rum.
– Det finns ett stort kunskapsglapp om vilka de faktiska konsekvenserna är av gruvindustrin på samisk markanvändning. Med tanke på det stora intresset för gruvnäring i Sverige är det viktigt att synliggöra samernas kunskap för att stärka rättssäkerheten i tillståndsprocesserna, säger Rasmus Kløcker Larsen, seniorforskare på Stockholm Environment Institute.
Rapporten menar att gruvan fått omfattande effekter i form av bland annat markförluster, störningar på renhjorden, rubbningar av årscykeln och ekonomiska förluster. Enligt rapporten har stora delar av gruvverksamheten har aldrig utretts eller godkänts av någon myndighet och miljötillståndet saknar villkor för hur skadorna på samebyn ska regleras. Man menar också att sedan gruvan etablerades 2012 har samebyn inte fått någon kompensation för de ekonomiska förluster och skador som gruvan orsakat.
– Konsekvenserna har varit så omfattande att fler av nästa generations renskötare gett upp hoppet vilket riskerar att få långsiktiga konsekvenser för samebyns överlevnad, säger Tomas Sevä, gruvansvarig i Muonio sameby.
Vi kontaktar Klas Dagertun som är vd för Kaunis Iron och han håller inte med om slutsatserna i rapporten.
– Generellt - den saknar vetenskapliga kvaliteter och har en mängd sakfel. Man pratar om forskning, empiriska resultat, samhällsvetenskapliga metoder. Rapporten är tunn på dessa områden men innehåller en hel del antaganden, påståenden, insinuationer – det är inte vetenskapligt eller seriöst. Vi är inte ens hörda i sammanhanget. Oseriöst, säger Klas Dagertun.
Han menar att rennärningen är viktig för norra Sverige men att det samtidigt behövs näringsliv och industri för att bära ett samhällsbygge.
– Det känns som om rapporten är en inlaga i en politisk kamp som präglas av en syn som vi inte riktigt känner igen oss i. Inte helt förvånande med Stockholm som epicentrum.
Studien har även belyst hur en sameby försökt begränsa konsekvenserna av en gruvetablering genom att inleda en avtalsförhandling med ett gruvbolag. Den visar de dilemman samebyn ställts inför då den känt sig tvingad att försöka nå en avtalslösning med företaget eftersom medlemmarna inte litade på att rådande lagstiftning skulle ta tillvara deras rättigheter, särskild när det lokalpolitiska stödet för gruvan var så starkt.
Klas Dagertun känner inte alls igen sig i den relation som beskrivs i rapporten mellan bolaget och samebyn.
– I vårt tillstånd står det att vi skall vidta skäliga åtgärder för att minimera intrång och skador för rennäringen. Det åligger oss att samråda med samebyn om det. Vi initierade sådan dialog direkt efter driftstart. Vi har ett samverkansavtal som undertecknades i februari 2019. Det reglerar hur vi tillsammans med samebyn skall arbetar med dessa frågor.
Han säger att bolaget dessutom har ett avtal för rennäringsanalys gällande bolagets ansökan om nytt tillstånd. Hela syftet är enligt Klas är att säkerställa att samebyn får vara delaktig i hur rennäringen påverkas av gruvverksamheten och framförallt hur försiktighetsåtgärder från bolagets sida bör utföras enligt samebyn.
– Slutligen är vi nära finalen när det gäller utformningen av ett avtal som reglerar i detalj hur vi skall kompensera och bidra till att minimera intrång och skador för rennäringen. Det handlar om att bekosta helikopterövervakning, montage av stängsel längs väg 99, investerings i GPS-övervakningssystem för att bättre förstå konsekvens och behov av ytterligare åtgärder, säger Klas.
Den nya studien är ett samarbete mellan Stockholm Environment Institute och Svenska Samernas Riksförbund. Jenny Wik Karlsson, förbundsjurist vid Svenska Samernas Riksförbund uttalar sig mer generellt kring slutsatserna i rapporten.
– Det bristande skyddet för samiska rättigheter i minerallagen och miljöbalken undergräver rättssäkerheten i gruvärenden. Tillståndsprocessen marginaliserade samebyn som nu har förlorat några av sina viktigaste betesmarker och inte heller fått någon kompensation för förlusten av dessa marker. Det som hänt i Muonio sameby är inte unikt utan är ett exempel av flera, men det visar med all tydlighet att det krävs en förändring innan Sverige kan säga att samiska rättigheter respekteras, säger Jenny Wik Karlsson.
BREAKING