Det är konsultfirman Material Economics som tittat på 14 av de största koldioxiutsläpparna som är medlemmar i branschorganisationen IKEM. Dessa företag har redan i dagsläget planer på hur de ska kunna minska sina utsläpp från 5,5 till 4,7 miljoner ton koldioxid per år, alltså en minskning med 85 procent. Det handlar både om processer för att minska utsläppen men även att omvandla koldioxid till ny råvara.
För att lyckas krävs insatser inom en rad områden som tillgång till klimatneutral energi, koldioxidavskiljning och lagring, biobaserade råvaror, återvunna råvaror och CCU (carbon capture och utilization) samt resurseffektiva system.
Nils Hannerz, forsknings- och innovationschef på IKEM berättar i en intervju med oss varför de tagit fram rapporten.
– Vi vill kunna visa upp vad det är för planer som är på gång för att nå klimatmålen och kunna visa att det finns en stark övertygelse om att det är viktigt även för industrin att uppnå de här målen. Det handlar också om att vi behöver underlag i diskussionerna med staten och myndigheter för att visa var i landet olika saker händer.
Ett annat syfte med rapporten är att medlemmarna ska känna självförtroende att det finns teknik för att lösa de stora problemen. Han nämner till exempel plastindustrin där mycket är på gång.
– Jag tycker det är viktigt att lyfta att om man kombinerar olika industriella projekt som är på gång finns det lösningar för att nå full återvinning av all plast.
Även när det gäller övrig processindustri visar rapporten stora framsteg.
– Det finns konkreta planer för i princip en hel omställning, men det kräver ju en del av samhället också.
Det som krävs av samhället är enligt rapporten bland annat stabil elförsörjning,
– Vi ser i rapporten att det särskilt gäller södra Sverige. Väldigt många av de här projekten planeras där vi redan har en ansträngd elsituation, säger Nils.
Här har politikerna ett ansvar enligt Nils.
– Det behöver komma en ny energiöverenskommelse och jag hoppas den kommer under nästa mandatperiod i riksdagen.
Nästa utmaning är god tillgång till förnybar råvaror och möjlighet att använda restprodukter från andra branscher som råvara.
– Det är viktigt att vi ser över avfallslagstiftningen, att det blir tydligt att avfall kan användas som en industriell råvara
Ytterligare en utmaning är handläggningstiderna för att få miljötillstånd.
I rapporten framgår att produkterna som produceras med de nya processerna kan bli dyrare.
– Hur man ska hantera det? Jag tror att det är den svåraste frågan för politiker och samhälle.
Nils menar om det fanns en global överenskommelse att använda den nya tekniken skulle alla aktörer på marknaden kunna föra över kostnadsökningen på sina kunder.
– Men nu när EU vill gå före måste det till någon typ av instrument som gör att industrin känner sig trygg.
Men även industrin behöver vara på tårna för att klara omställningen.
Här nämner Nils åter företag som vill använda restprodukter som råvara, det är ju inte bara svenska företag som har dessa idéer utan konkurrensen om råvarorna hårdnar.
– Till exempel när det gäller plastavfall. Neste i Finland tittar på det och i Norge och Danmark investeras i pyrolysanläggningar för plastavfall.
Kommer alla pusselbitar att falla på plats?
– Ja, det är jag helt övertygad om. Sen är ju frågan hur snabbt det kan falla på plats, men jag är personligen väldigt positiv till att det kommer lösa sig.
Nils känner väl till vad som är på gång i branschen men trots det blev han förvånad när han såg rapporten.
– Att det redan finns konkreta planer på 85 procent hos de här företag det överraskade mig väldigt positivt.
Koldioxidneutralitet är målet för IKEM:s medlemmar men till skillnad från många branscher kan inte kemiindustrin klara sig utan kolföreningar eftersom det är en viktig komponent i kemiskt framställda produkter.
Ny forskning och innovation inom kemiindustrin i Sverige har i flera år arbetat med möjligheten att använda koldioxid från industrin som råvara. Något som nu håller på att bli verklighet.
– Vi behöver prata om det som en kolcykel i samhället. Alltså att kolet ska cirkulera på samma sätt som stålet idag. Hur får vi en sådan cykel i samhället? Det tycker jag vore spännande att diskutera.
Rapportförfattarna har därför även kartlagt och synliggjort på kartor var i landet det finns tillgång på fossilfri koldioxid till exempel från pappersbruk.
– Det överraskade mig också att vi har så pass mycket biobaserade koldioxidutsläpp som kan bli en viktig råvara för industrin i framtiden, säger Nils.
IKEMs medlemsföretag finns inom ett brett spektrum av branscher, allt från kemikalier, plast, livsmedelsoljor och drivmedel, till cement, aluminium, socker och stenull. Tillsammans står branschen för drygt 40 procent av de industriella utsläppen vilket gör denna klimatomställning till en av Sveriges viktigaste.
IKEM har 1400 medlemsföretag och rapporten bygger på information från 14 av dessa. Nils menar dock att den teknik som tas fram av dessa stora företag även kan ge spridning till alla andra företag så att även de kan minska sina utsläpp.
Företag som varit med i studien är
Cementa, Preem, Nynas, Borealis, Perstorp, Nouryon, Kubal, Boliden, Kemira Kemi, Norcarb Engineered Carbons, Nordic Sugar, AAK, Kraton samt Sekab.
BREAKING