SCA har en vision om att bygga ett bioraffinaderi intill det nyligen uppgraderade massabruket i Östrand utanför Timrå. Raffinaderiet ska varje år kunna tillverka 300 000 ton biobränsle som bensin, diesel eller jetbränsle till flyg samt biokol.
— Volymen som vi har sökt tillstånd för att producera motsvarar hela det svenska inrikesflyget, säger Roger Östlin projektchef för raffinaderibyggandet hos SCA.
Även om Roger inte vill säga några exakta summor är det troligen en investering i miljardklassen som diskuteras.
— Det pågår många bioraffinaderiprojekt men inte i den här skalan. Det är helt ny teknologi och i nära symbios med ett massabruk. Det är världsunikt skulle jag tro.
Roger Östlin leder projektet mot nytt bioraff.
Bolagets planeringsprocess har pågått sedan 2016 men än har inget investeringsbeslut fattats. Första steget var att få till en ändrad detaljplan. Det var klart i december 2018 och bolaget sökte då tillstånd enligt miljöbalken. Beslut från Mark- och miljödomstolen kom sista september i år men villkor i beslutet överklagades av Naturvårdsverket, därför ligger frågan nu hos Mark- och miljööverdomstolen för avgörande.
— Vi vet inte ännu om det beviljas prövningstillstånd för det här ärendet så vi är ett litet vakuum just nu, säger Roger.
Överklagandet gällde bland annat tillsynsmyndighetens möjlighet att efter fyra år kräva fler åtgärder för att anläggningen ska vara energieffektiv och det menar SCA är för kort tid för att till exempel kräva ombyggnation av en ny anläggning som använder nyaste och bästa teknik.
Roger Östlin berättar att det finns flera skäl till varför SCA vill satsa på ett bioraffinaderi.
— SCA har väldigt tydliga mål med verksamheten. Dels att öka värdet på skogsråvaran, dels att vara med och bidra till en hållbar omställning av samhället.
Om det producerade biobränslet ersätter fossilt bränsle har bolaget beräknat klimatnyttan till 1,2 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år.
De biodrivmedel som görs idag från skogsråvara tillverkas ofta från tallolja, men i SCA:s projekt är råvaran istället restprodukten svartlut från den närliggande Östrandsfabriken. Det ombyggda massabruket är nu mycket energieffektivare och därför behövs inte så mycket svartlut förbrännas för att ge energi utan den kan användas till annat. I en pilotanläggning vid bolagets fabrik i Obbola utanför Umeå har en process för att omvandla svartluten till bränsle testats och det är bland annat denna teknik som bolaget nu vill skala upp i kommersiell skala.
— Det fanns inte någon teknik tillgänglig på marknaden så den har vi utvecklat i egen regi, förklarar Roger.
När ärendet är avgjort hos Mark- och miljööverdomstolen kommer bolaget att genomföra ett antal tekniska förstudier. Först därefter kan det bli aktuellt att fatta ett investeringsbeslut om anläggningen ska byggas eller inte. När i tid detta kan bli aktuellt vill Roger inte spekulera om i dagsläget.
Roger berättar att det finns ett antal stora utmaningar kopplade till projektet. En del är att det är ny teknologi som är oprövad i stora sammanhang, en annan del är att de ska bygga ut anläggningen där det idag är vatten.
— Vi har en vattendom i tillståndet då vi ska bygga ut 7 hektar i Skönviken för att få plats med anläggningen. Det är en utmaning i sig, säger han.
Så här är det tänkt att den nya anläggningen ska se ut intill den befintliga.
Illustration: SCA / Scheiwiller Svensson Arkitektkontor
Det fanns inte någon teknik tillgänglig på marknaden så den har vi utvecklat i egen regi.
Roger Östlin
Generellt har de flesta varit positiva till bolagets planer även om det naturligtvis funnits en del frågetecken från närboende kring till exempel utökade transporter. Satsningen kommer även innebära fler jobb för bygden. Först i själva byggfasen men även senare då det behövs utökad skogsråvara från skogarna runt om och personer som ska köra fabriken. Hur mycket jobb som kan genereras går inte att säga idag.
Roger menar att när man ska göra ett sådant här stort projekt är det viktigt att ha en god dialog med myndigheterna för att tidigt kunna se vilka krav de kommer att ställa men även för att ta del av den kunskap som finns där. Samtidigt tycker han att när företag vill göra så här stora investeringar med tydlig klimatnytta borde riskerna delas med andra aktörer i samhället.
— Man lägger ganska stort ansvar på företagen att våga satsa på ny teknologi. Hur kan man från samhällets sida stötta de här företagen och dela på risken för de projekt som verkligen kan göra skillnad.
Roger hoppas nu på ett snabbt avgörande hos Mark- och miljööverdomstolen för att sedan få fortsätta att leda arbetet. Han förklarar varför han tycker det är så intressant.
— För mig personligen är det att kombinera ett tekniskt spännande projekt med att det också skapar en stor miljönytta. Att satsa på något helt nytt som ingen gjort tidigare är naturligtvis jättespännande.
BREAKING