Ledare: Specificera kontrakten
Redan på Vägverkets tid, för drygt tio år sedan, konstaterade Riksrevisionen att de underlag som användes vid upphandlingar inte var tillräckligt bra för att säkra ett effektivt underhåll av det statliga vägnätet. En liknande genomlysning gjordes hösten 2019 och resultatet blev snarlikt: drift och basunderhåll av statliga vägar är betydligt dyrare än avtalat.
I själva verket konstaterades att slutnotan för de granskade kontrakten i genomsnitt landade 41 procent högre än vad som ursprungligen upphandlades.
Enligt Riksrevisionen var orsaken framför allt otydliga förfrågningsunderlag, vilket i hög grad bidrar till en budgivning som kan beskrivas på flera olika sätt: exempelvis spekulativ, obalanserad eller strategisk. Oavsett vad den kallas står det helt klart att förlorarna är skattebetalarna.
Enligt Riksrevisionen kan förfrågningsunderlagen i sin nuvarande form ge entreprenörerna möjligheten att vid sin prissättning spekulera i att behovet av vissa typer av arbeten ska öka eller minska jämfört med vad som preciserats i upphandlingsunderlaget. Ett sätt att vinna upphandlingar blir då att prissätta vissa åtgärder lågt för att vinna upphandlingen och sedan räkna hem vinsten på tilläggsbeställningar som inte regleras vid upphandlingstillfället och på åtgärder som är högt prissatta.
Därmed uppstår också en risk att vissa arbeten, exempelvis sandning, utförs utifrån satta priser inte bara efter behov. Riksrevisionen har också reagerat på att det oftast bara är priset som utvärderas i anbudet, inte kvaliteten, vilket ger ytterligare näring till spekulativ prissättning.
Efter Riksrevisionens skarpa kritik har nu Trafikverket i en egen rapport till regeringen medgett att det förekommer spekulativ budgivning av varierad storleksgrad i 90 procent av de pågående kontrakten.
Det är hög tid att Trafikverket skärper kompetensen vid upphandlingar för att skattebetalarna inte ska belastas i onödan, men också för att uppdragen ska gå till de entreprenörer som gör det mest prisvärda jobbet och inte till den entreprenör som lämnar det ”smartaste” anbudet.
Lösningen är egentligen rätt enkel. Specificerade kontrakt och kvalitetskrav minskar behovet av tilläggsbeställningar samtidigt som utrymmet för spekulativ prissättning krymper.