I år firar plasten 100 år. IVF och KTH arrangerade i slutet av september ett seminarium - 100 år av makromolekylär vetenskap - ddrde belyste vad som hänt sedan dess och framförallt vad som händer idag.
Ulrica Edlund, professor och vice föreståndare för Materialplattformen vid KTH, var moderator för webinariet, vilken var anordnat av IVF och avdelningen för Kemiteknik, tillsammans med KTH.
Dagens inledande föredragshållare, professor Virgil Percec från University of Pennsylvania, berättade på länk om nobelpristagaren Herman Staudinger som för 100 år sedan publicerade sin banbrytande artikel, vilken ledde i bevis att polymerer existerar och kan skapas på syntetisk väg. Detta har i sin tur lett till en revolution genom att allt fler polymera material skapats som präglar vår moderna livsstil.
Ann-Christine Albertsson, professor emeritus vid KTH, tog därefter vid för att prata om hur allt fler polymera material, från 1920 och framåt, utvecklades.
-Vi har Theodor Svedberg och hans utveckling av ultracentifugen 1925, mycket att tacka. Med hjälp av denna centrifug blev det möjligt att studera och fraktionera polymerer, sa Albertsson.
Noga betonade hon att om man ska arbeta med polymerer måste man förstå att det inte bara är stora molekyler utan molekyler av olika storlek, och att det finns mängder med olika kvaliteter, vilket är viktigt inte minst när man sedan ska återvinna dem.
-Ska man arbeta med plast så måste man kunna den organiska och fysikaliska kemin, bearbetningen och mekaniska egenskaper så att man ser helheten. Svensk industri kan detta och har länge stöttat forskningen. Men idag är det EU som försöker få ihop rapporterna inom detta område. Och det är problematiskt eftersom de som arbetar med detta inte kan tillräckligt mycket om plast, sa Ann-Christine Albertsson.
Ann-Christin Albertsson, professor emeritus vid KTH.
Mats Johansson, professor och prefekt vid institutionen för fiber- och polymerteknologi vid KTH, tydliggjorde i sitt föredrag om hur akademin ser framåt.
Han sa att det idag finns polymerforskning på en rad olika universitet i Sverige samt att polymerer även börjat leta sig in i allt fler discipliner. Inriktningen idag styrs i mångt och mycket av hållbarhetsaspekter, men även där kommer polymerer in och har betydelse.
-Strategiskt så arbetar vi idag med hållbara makromolekylära materiallösningar. Några av de områden som vi identifierat där polymerer har väldigt stor betydelse är; Förnyelsebara råvaror, livsvetenskaper, nanovetenskap samt energiområdet med krav på nya polymera material för att lösa energidistribution bland annat, sa Mats Johansson.
Mats Johansson, professor och prefekt vid institutionen för fiber- och polymerteknologi vid KTH.
Christer Sjölin, tidigare vd för KemaNord Industrikemi, berättade polymerindustrins framväxt i Sverige de senaste 100 åren.
-Driftiga ingenjörer har alltid varit viktiga för Sverige, sa han och lyfte fram en rad uppfinnare som varit viktiga för landet. Vi har sedan länge varit duktiga på att tidigt fånga upp resultat utifrån och sedan utifrån detta starta upp industri i Sverige. Men vi har varit lite sämre på att följa upp det, vilket kanske bottnar i att vi ligger lite i utkanten av världen, sa han.
Lena Lundberg, teknologie doktor i polymerteknologi samt ansvarig för plastråvarufrågor på Ikem, pratade på ämnet “Svensk polymertekniskindustris affärsmöjligheter, industriell konkurrens och gröna omställning”.
-Idag finns det endast två företag kvar som tillverkar plastråvara i Sverige - Borealis och Inovyn. Tillsammans med de andra kemiföretagen i Stenungsund så har de bland annat en vision som de kallar Hållbar Kemi 2030, sa Lena Lundberg.
Visionen innebär att Stenungsund ska vara navet för hållbara produkter. Råvarorna från företagen ska komma från förnybara råvaror. En genomförbarstudie har gjorts för en kommersiell anläggning för motsvarande 200 000 ton metanol. Just nu tittar man på möjligheterna för en implementering av denna. För eten, vilket är en viktig byggsten för kemiindustrin, tittar man på att tillverka denna antingen av biobaserade råvaror eller via biobaserad etanol. En förstudie för att bygga den här typen av anläggning i Stenungsund har också gjorts.
-Sverige behöver få in lagstiftning i politiken så att man ser kemisk återvinning som återvinning. Vi vill gärna att Sverige ska vara med på tåget och kunna konkurrera, eftersom det sker mycket inom detta område ute i Europa just nu, sa Lena Lundberg.
-Vi på Ikem anser att vi, för svensk konkurrenskraft, behöver en politik som gynnar mer resurseffektiva och miljöanpassade produkter. Vi behöver även en stabil elförsörjning, kortare tillståndsprocesser och en sundare syn på kemikalier, sa hon.
Lena Lundberg, teknologie doktor i polymerteknologi samt ansvarig för plastråvarufrågor på Ikem.
Henrik Thunman, professor vid Chalmers, pratade om olika återvinningsprocesser och ställde frågan; Vad kommer Sverige bestämma sig för att göra inom området återvinning?
-Våra lagar och krav ligger självklart i grunden för vad som kommer att hända. Men en stor drivkraft ligger även hos konsumenterna. De stora företagen har sett att kunderna vill ha produkter av återvunna material idag, sa Thunman.
Vilken typ av återvinningsprocess man kommer att välja beror dels på vilken sammansättning det enskilda polymera materialet har, men också sammansättningen av de inblandade fraktionerna. En annan viktig del är skalan på insamlingen.
Idag när man pratar återvinningsprocesser så pratar de flesta om mekanisk återvinning. Kemisk återvinning är en annan där PET-återvinning har varit en succé. Nästa kategori är de termokemiska återvinningsprocesserna - där man vid processen mer eller mindre bort allt minne, för att sedan låta det återgå till de slutliga produkterna.
-Vid den termokemisk återvinningsprocess eldas, enkelt förklarat, materialet upp till koldioxid. Därefter tillförs vätgas. Den pyrolysolja man får ut används sedan i en kracker för tillverkning av ny polymer, sa Henrik Thunman.
-Viktigt är att vi hittar en balans där vi blir duktigare på att sortera vår plast så att de högvärdiga fraktionerna fortsatt kan mekaniskt återvinnas och resten återvinns kemiskt eller termokemiskt.
Ska vi ställa om Stenungsund till ett returraffinaderi fullt ut så behöver de en till två miljoner ton plast i retur. Sveriges totala plastanvändning är cirka 1,7 miljoner ton, vilket innebär att vi även kommer behöva importera en viss andel.
Chalmers har inlett ett samarbete med Borealis i Stenungsund kring termokemisk återvinning där man i dagsläget producerar cirka 5 ton råvara per dag – detta motsvarar cirka 25.000 plastpåsar.
-Borealis utvecklar en speciell pyrolyslösning tillsammans med oss. Den storlek som man i dagsläget diskuterar är en fabrik som klarar 25 000/50 000 ton årligen. Vi tittar även på att ställa om GoBiGas-fabriken i Göteborg till returraffinaderi för metanproduktion. En omställning av denna skulle kunna ta emot upp till 80 000 ton årligen för att producera ny råvara till Stenungsund.
Enligt Henrik Thunman så är målet att lösningarna ska kunna vara på plats någon gång mellan 2022 och 2024. Vad som är avgörande för att kunna ta nästa steg är att det skapas teknikneutrala styrmedel som styr materialflödena till den process som är mest effektiv.
-Ska vi få till ett storskaligt återvinningssystem så behövs cirka 150 000 ton råvara, bara på en sajt. Då måste man säkerställa att det finns regler som gör detta möjligt. I Sverige återvinner vi cirka 117 000 ton plastråvara idag så en förändring måste till.
Henrik Thunman, professor vid Chalmers.
Åsa Stenmark, materialflödesexpert på Naturvårdsverket, avslutade dagen med att prata om det politiska regelverket.
-På 50-talet var plasten ett framtidsmaterial, extremt hightech och lovordades som materialet som håller för evigt. Just plastens extremt bra egenskaper är det som, ur ett politiskt perspektiv, ställer till problem idag. Och att en stor andel plast hamnat som skräp i vår natur är inget som någon som producerar plast vill bidra till.
-Många projekt, på den internationella politiska arenan, är idag kopplade till plast. Olika länder har sina olika agendor. Ett stort fokus är den marina nedskräpningen. Återvinning pratas det inte så mycket om, mer än att det ses som en lösning. Det märks inte minst genom de direktiv som kommer från EU – som plastpåsedirektivet och engångsplastdirektivet.
-Ur ett svenskt perspektiv så är nedskräpningen dock inte den allra hetaste potatisen. Det som istället driver utvecklingen i Sverige är målet om fossilfrihet. Sveriges mål är att vara fossilfritt 2045 som den första välfärdsnationen i världen.
Sett till den svenska agendan så har regeringen gällande plast uttalat, att de vill underlätta cirkulära val för konsumenter, underlätta delningsekonomi samt att återanvändning ska gå före återvinning. För att driva på detta framhålls reglerande styrmedel, bioekonomi, offentlig upphandling etc.
-Naturvårdsverket har fått i uppgift att agera samordnande plastmyndighet för Sverige för att utveckla och stärka nätverken. Vi har även fått till uppgift att sätta upp en kunskapsnod som ska samla in och sprida kunskap om plast. För att klara detta behövs en gemensam färdplan och en målbild. Målsättningen är att vi efter årsskiftet ska kunna presentera en färdplan som visar hur vi ska kunna använda plasten på ett smartare sätt - ett kretslopp där cirkulationen fungerar och på hur Sverige ska kunna bli fossilfritt, sa Åsa Stenmark.
Åsa Stenmark, materialflödesexpert på Naturvårdsverket.
BREAKING