23948sdkhjf

Halverade utsläpp möjliga vid vägprojekt

Genom att optimera transporterna kan stora miljövinster göras vid exempelvis vägbyggen. Med ytterligare stöd från större andel återvunnet material och mer genomtänkta materialval, konstruktioner och metoder kan miljöbelastningen halveras, enligt forskare i Göteborg.

Byggsektorn får generellt skulden för ungefär en fjärdedel av utsläppen av koldioxid, både i Sverige och globalt. Nu har forskare vid Chalmers Tekniska Högskola och Göteborgs universitet detaljstuderat byggandet av en åtta kilometer lång del av riksväg 44 mellan Lidköping och Källby för att undersöka vilka möjligheter det finns att minska utsläpp från vägbyggen.

Projektet stod klart 2019 och forskarna har nagelfarit alla tänkbara data som bedöms påverka utsläppen, från val av material och produktionsteknik till leverantörskedjor och transporter. Ambitionen har varit att kunna fastställa hur mycket utsläppen kan minska fram till år 2045.

– Vi har identifierat ett antal lågt hängande frukter, och om vi ser till att genomföra dem först så blir det både lättare och billigare att sänka utsläppen ännu mer längre fram, säger Ida Karlsson, doktorand på Chalmers och verksam inom projektet Mistra Carbon Exit.

Den valda vägsträckan är en så kallad 2+1-väg som inkluderar nio broar. Projektet är intressant för att det är ett av de första där Trafikverket gjort en komplett klimatkalkyl, alltså gått igenom alla ingående material och aktiviteter för att räkna ut den totala klimatpåverkan. Därmed finns redan från början kunskap om hur mycket energi och material som gått åt vid bygget och vilka utsläpp dessa bidrar till.

– Vi har använt entreprenören Skanskas klimatkalkyl som ingång för bryta ner utsläppen efter material och aktiviteter, och sedan analyserat hur mycket man skulle kunna sänka dem, säger Ida Karlsson.

Klimatkalkylen visar, enligt forskarna, att entreprenören lyckades sänka utsläppen med 20 procent jämfört med Trafikverkets referensvärden. Men forskarna har kommit fram till att resultatet kunde ha blivit betydligt bättre. De hävdar att utsläppen skulle kunna halveras med hjälp av teknik som redan är tillgänglig och vara helt eliminerade till år 2045.

Det forskarna bland annat tittat på är de material som används i dag, hur de används, hur de produceras, vilka alternativa material och produktionstekniker som finns i dagsläget och hur vi tror att alternativen utvecklas fram till 2045?

Ida Karlssons forskning ingår i forskningsprojektet Mistra Carbon Exit. Det fokuserar på så kallade transformativa lösningar som exempelvis inkluderar koldioxidfri produktion av stål, betong, cement och asfalt liksom fossilfria transport- och arbetsfordon.

– De transformativa lösningarna – elektrifiering, koldioxidinfångning, koldioxidfritt stål och betong – kräver tid och stora investeringar. Men om vi redan har plockat ner de lågt hängande frukterna behöver inte kostnadsökningen för de transformativa lösningarna bli så stora. Därför är de lågt hängande frukterna så viktiga att komma igång med, för då blir det lättare att sänka utsläppen mer framöver, till en lägre kostnad, säger hon.

I väntan på att de transformativa lösningarna utvecklas och implementeras, finns klimatbesparande teknik och vägval tillgängliga.

Ida Karlsson framhåller själv fyra faktorer som har stor betydelse för utsläppen:

  • Optimering av transporter.
  • Återvinning och återanvändning av massor, asfalt och stål.
  • Materialeffektivisering och design-optimering.
  • Ersättning av cementklinker som bindemedel i betong.

– Skulle man optimera transporterna av material, vägmassor och avfall finns stora vinster att göra. Vi är dåliga på logistik i Sverige, det får man nog säga. Förutom att transportera material till och avfall från ett vägbygge sker också många förflyttningar inom projekten, säger Ida Karlsson.

En knäckfråga för en mer miljöanpassad framtid är, enligt Ida Karlsson, biomassan som spelar en viktig roll på både kort och lång sikt för många branscher över hela världen. Inom anläggning kan biomassa bland annat användas som bränsle för produktion av asfalt, cement och stål, som fordonsbränsle eller för produktion av el. Det troliga är att behovet i framtiden kommer att vara betydligt större än tillgången. Redan i dag importerar Sverige runt 95 procent av råmaterialet till biobränsle eftersom det är billigare än att använda inhemskt material. Men det är knappast en hållbar lösning på sikt.

– Där det finns fossilfria alternativ bör man använda sådana, som eldrift i stället för biobränslen för transportbranschen. Men då måste politiken tydligt styra mot en sådan utveckling. Annars kommer biomassan helt enkelt att gå till den som betalar mest och inte till det som den bäst borde användas till.

Även med avseende på återvinning noteras vissa problem, inte minst juridiska eftersom de massor som grävs upp klassas som avfall. Därmed blir det med nuvarande lagstiftning komplicerat att återanvända exempelvis vägmassor. En översyn av lagstiftningen är på gång, men sådant tar tid.

– Återvinning av asfalt skulle vi kunna bli bättre på. Här har lagstiftningen ändrats, men nya arbetssätt är inte helt implementerade ännu. Det finns också olika tekniker att välja mellan, beroende på vilken kvalitet asfalten behöver ha, hur tunga fordon som ska trafikera sträckan och så vidare. Återvinningen kräver energi, men kan ändå sänka utsläppen rejält eftersom asfalt till stor del består av bitumen, en variant av råolja.

Ida Karlsson lyfter även fram bindemedlet i betong som en stor källa till utsläpp.

– Vi har god tillgång till kalksten, råmaterialet till cementklinker, vilket är en av anledningarna till att det används så flitigt i jämförelse med andra länder som blivit tvungna att tänka utanför boxen vad gäller cement och betong. Här måste vi våga ta steget och prova tekniker som inte används sedan tidigare i Sverige, men som man har lång positiv erfarenhet av utomlands.

Vanliga lösningar i andra länder är slagg från stålproduktion eller flygaska från kolkraftverk, alternativ som sänker utsläppen rejält, i varje fall om man bortser från de utsläpp som genereras vid produktionen. Försök pågår dock även i Sverige för att använda såväl slagg som flygaska som bindemedel i betongen.

Ida Karlsson ser dock gärna att politikerna är mer aktiva i sitt sätt att styra utvecklingen. Framför allt efterlyser hon tydliga planer, först och främst för tiden fram till 2030, men sedan också fram till 2045.

– Vet man redan vad man vill ha år 2030 kan man ställa krav i dag. Och då kan också företagen veta att ”okej, 2030 måste vi kunna uppfylla de här kraven, då har vi möjlighet att satsa på tekniker som uppfyller kraven”. För det är stora investeringar som måste göras för att ställa om produktion eller åkeriverksamhet. Då måste man se till att det finns krav, behov, incitament och inte minst att det finns klimatneutral el att tillgå, säger Ida Karlsson.

Hon har genomfört studien tillsammans med Filip Johnsson på Chalmers och Johan Rootzén vid Göteborgs universitet.

Kommentera en artikel (1)
Meddela redaktionen
Utvalda artiklar
Andra Nordiska Medier

Sänd till en kollega

0.094