Ett forskningsprojekt ska försöka hitta lösningar som gör borrningen helt autonom för att öka såväl säkerhet som produktivitet.

Av Morgan Andersson den 29 april 2020 13:11

För några år sedan inleddes ett samarbete där forskare vid Örebro universitet tillsammans med Alfred Nobel Science Park och företag i regionen skulle bygga en plattform som ger möjlighet att testa nya sätt att använda artificiell intelligens och autonoma system inom industrin. Bland de medverkande företagen fanns Atlas Copco som framför allt lockades av möjligheten att hitta sätt att öka säkerheten vid bergborrning vid tillämpningar i såväl gruvor som vid infrastrukturprojekt.

Arbetet fortsatte även då den berörda verksamheten i Atlas Copco knoppades av och i stället bildade Epiroc. För ungefär ett år sedan inleddes ett riktat forskningsprojekt som med ett treårigt stöd från Vinnova har målet att hitta möjligheter att automatisera robotarmarna på Boomerriggarna som används under jord. Visionen är i princip densamma som tidigare: Människor ska inte behöva vara fysiskt på plats i farliga gruvmiljöer.

Ambitionen är att hitta en lösning som gör det möjligt att mata in en karta över de hål som ska borras i riggens system, trycka på ”start” och räkna med att jobbet slutförs.

– Vi har ett första steg mot den här funktionen redan, men den räcker inte riktigt till. Med hjälp av de tekniksprång vi hoppas att vi kommer att göra här, så kommer vi att förbättra vår produktivitet en hel del, säger Björn Andersson på Epiroc.

I dag sker borrningen manuellt av en operatör som styr armarna på borriggen. Det finns dock en övertygelse om att hitta en lösning som gör det möjligt att koordinera och optimera armarnas rörelser på ett sätt som kortar borrcykeltiderna avsevärt samtidigt som operatören kan befinna sig på säkert avstånd från arbetsplatsen.

En nyckelperson i utvecklingsarbetet är forskaren Shiyu Zhang vid institutionen för naturvetenskap och teknik vid Örebro Universitet.

– Det handlar om att koordinera flera robotarmar och tekniken kan användas inte bara inom gruvdrift, utan den här också en rad andra användningsområden, säger Shiyu Zhang som betonar att det är en komplicerad uppgift att få robotarmarna att röra sig självständigt och samtidigt vara medvetna om varandra,

– Robotarmen i sig har en mycket komplex konstruktion. Den har många leder och för att styra armens rörelse behöver vi kunna kontrollera varje enskild led. Nu ska vi koordinera flera robotar, vilket gör beräkningarna ännu mer komplexa.

I projektet är tanken att utveckla rörelsesplanerings-, koordinations- och kontrollalgoritmer som i slutfasen ska resultera i en helt autonom process.

Slutresultatet kan beskrivas som en bläckfisk, vars armar rör sig självständigt, men samtidigt är medvetna om varandra. Om något händer med en av armarna kommer de andra armarna att hantera det. Armarna ska inte bara undvika att kollidera med varandra, de ska också kunna ta över en annan arms arbetsuppgift.

Tanken är att så småningom demonstrera vad man kommit fram till på en Boomer-plattform i en gruva som drivs av Zinkgruvan Mining.