Ledare: Välkommen las-utredning
Lagen om anställningsskydd togs fram under 1970-talet som ett skydd för arbetstagare vid framför allt avskedanden och uppsägningar. Ett väsentligt inslag i lagen är att uppsägningar – då det handlar om så kallad arbetsbrist primärt styrs av anställningstiden under förutsättning att de berörda arbetstagarna har tillräckliga kvalifikationer för det aktuella jobbet eller bedöms kunna klara uppgiften efter en rimlig utbildning.
Lagens förespråkare värdesätter att den ska vara ett skydd mot godtycke vid uppsägningar – och därmed inte minst vara ett skydd för äldre medarbetare. Kritikerna menar att den dels försvårar för de som saknar arbete att få anställning eftersom riskerna för arbetsgivaren är för stora, och dels att den skapar inlåsningseffekter eftersom många stannar kvar på en arbetsplats där de inte trivs för att de inte vågar ta steget till en ny arbetsplats och därmed hamna först på ”sist in”-listan.
I princip kan problemet beskrivas som en boxningsring där rädsla för onda arbetsgivare sitter i den ena ringhörnan. I den andra sitter övertygelsen om att den verkliga anställningstryggheten ligger i medarbetarnas kompetens och företagens konkurrenskraft.
Därför är det viktigt att underlätta för de stora grupper som lagen i dag utestänger från arbetsmarknaden. Blir det lättare att anställa blir det också lättare att få jobb. Det är ett steg i rätt riktning att regeringen nu satt igång en utredning som bland annat ska föreslå förändringar av undantagen i turordningsreglerna och försöka se över möjligheten att sänka kostnaderna för framför allt mindre företag vid uppsägningar utan att rättssäkerhet och skydd mot godtycke försämras. Samtidigt ställs ökade krav på arbetsgivarna med avseende på medarbetarnas kompetensutveckling och omställningsförmåga.
Kritiken mot de givna direktiven är dock massiv. Fackliga företrädare rasar medan V-ledaren Jonas Sjöstedt har lovat att avsätta regeringen om lagen förändras. Inte heller arbetsgivarna är tillfreds med förslaget som man tycker är alldeles för smalt. Inte minst betonar i första hand de mindre företagen att rädslan för felanställning är en viktig anledning till att de avstår från nyanställningar. Småföretagarna efterlyser främst förändringar i möjligheten till uppsägningar av personliga skäl – något som ofta upplevs som ett betydligt större problem än turordningsreglerna.