23948sdkhjf

Dö inte på jobbet – så minskar du riskerna

Fotledsskador, klämskador och dödsfall – maskinförare löper stora risker på jobbet. Många förare borde absolut skärpa till sig, men ansvaret vilar ändå tyngst på ledningen anser Nuab.

Piteå. Andreas Lindgren, maskininstruktör på utbildningsföretaget Nuab, konstaterar att det sker en hel del olyckor inom entreprenadbranschen.

Läs också: "Det händer inte mig"

– Det slarvas mycket.

Många förare slarvar till exempel med de dagliga kontrollerna, men att ha koll på nya sprickor, läckage och andra avvikelser kan spela stor roll.

En så enkel sak som att hålla maskinen ren är också viktigare än man kanske kan tro, Andreas Lindgren berättar till exempel att de släcksystem som finns för maskiner som arbetar under jord fungerar betydligt sämre om elden får fäste i fett, olja och annan smuts.

– Det blir en booster.

Läs också: Ställningsfel i massor

Han noterar att många förare är noga, för att inte säga petnoga, med ”sin” maskin.

Maskiner som har flera förare får ofta en mer styvmoderlig behandling.

– Här är det viktigt att skapa rutiner för att städa, tvätta och smörja maskinerna – det är arbetsledningens uppgift att se till att det fungerar, säger Andreas Lindgren.

Ett annat problem är att en del förare har lite för stor tilltro till sin egen förmåga.

Läs också: Kraschade hårddiskar försätter sjukhus i stabsläge

– Det blir mycket ”hopp-och-fall”, vi ser en hel del fotledsskador när man klättrat runt på skärmen för att byta en lampa eller för att ”putsa lite”. Många hoppar också ner från maskinen

Något alldeles för många missar är att ha ordentlig uppsikt bakåt, noterar Andreas Lindgren.

– Både nybörjare och de som kört i hundra år missar ofta det.

De oerfarna kan vara så uppslukade av att göra rätt med gafflar och skopor att de glömmer bort att kolla bakåt också.

Läs också: Slarv dödar på bygget

Veteranerna å sin sida kan vara lite för självsäkra, köra lite för fort och  strunta i den där extra bakåtkollen.

– Jag brukar kasta snöboll på dem för att de förstå att de måste vara beredda på allt – att backa på någon vill man inte uppleva, säger Andreas Lindgren.

–  Och det räcker inte att kolla i backspeglar och backkamera – man måste vrida på huvudet för att få med alla vinklar.

Han ser också ett problem i att en del överbelastar maskinerna.

Läs också: "Vi jobbar för en säkrare arbetsplats på alla sätt vi kan."

– De lyfter för tungt – av okunskap eller av övermod.

Dagens maskiner och utrustning är utformade för att minska riskerna. Men piper det för mycket eller blir det för krångligt frestas en del att runda systemen.

– En del blir less, om de ska byta redskap tio gånger per dag så kanske de tejpar över eller klipper en kabel – ”det händer inte mig”, säger Andreas Lindgren.

Han rekommenderar det förstås inte.

– Man måste vara supernoga med att låsa redskapet, helst ska man ut och kolla att det verkligen sitter fast på rätt sätt – varenda gång.

Genvägarna är riskabla och när det är stressigt är det lätt hänt att lyfta lite för tungt, lite för snävt eller lite för fort, uppger Andreas Lindgren.

– Många litar också för mycket på maskinen, även om den är besiktad kan mycket ha hänt på en månad eller en vecka eller bara några dagar.

Förarna har ett ansvar. Ledningens ansvar är dock ännu större, fastslår han.

– Det är pressade förhållanden för förarna, korta ledtider där allt ska vara klart ”i förrgår”

Ledningen skulle kunna gå före och sätta tonen.

–  Det finns mycket att göra – varför inte ha återkommande genomgångar av hur man nödsänker en lift eller att gå igenom inför varje projekt vem som ska göra vad och hur om något händer?

Att samla personalen varje dag, vecka eller månad för att gå igenom viktiga rutiner som kan rädda liv tror han.

– Man kan gå igenom grävmaskinen en gång, hjullastaren en annan – det är helt klart värt att testa.

Han lyfter också fram beställarna som kanske lägger för stor vikt vid kostnaden i sina upphandlingar.

– Är det för billigt blir det ont om tid för förarna – och då blir det osäkrare också.

Den omtalade machokulturen på byggarbetsplatserna har dock börjat ge vika, i dag ser man till exempel sällan någon utan hjälm på ett bygge, säger David Nilsson, vd och verksamhetsansvarig på Nuab.

– Trenden är helt klart att det har blivit bättre – arbetstagarna vill ha rätt utbildning och rätt utrustning, de vill kunna komma hem till familjen efter en dag på jobbet.

Nuab utbildar allt från ungdomar direkt från gymnasiet till ärrade veteraner och enligt David Nilsson har deltagarnas engagemang förändrats under de senaste åren.

– Kraven på arbetsgivarna har ökat och medarbetarna är mer medvetna,  säkerhetstänket i stort har blivit mycket bättre och känslan av att alla har ett gemensamt ansvar har ökat.

Det finns ändå mycket kvar att göra, förklarar han.

  Vi ser fortfarande arbetsplatser utan fungerande fallskydd, där man balanserar på räcken!

Det där livsfarliga mottot ”jag-ska-bara” lever kvar lite för ofta.

– Vi vet att olyckorna sker vid de där ”fem-minutersjobben” – när man ser något man glömt att göra och man har redan monterat ner alla skyddsanordningar, säger Andreas Lindgren.

Han uppmanar alla, och särskilt ledningen, att värdesätta säkerheten högre.

– Om fokus alltid ligger på att göra saker snabbare kommer säkerheten inte att prioriteras – det ska inte ens finnas ett val att göra något på ett osäkert sätt.

Belöningar kan vara ett sätt att få det hela på rätt spår – att ge hela gänget smörgåstårta efter en incidentfri vecka eller månad kan vara en sporre.

– Jag ser gärna en nollvision när det gäller olyckor i arbetslivet också, säger Andreas Lindgren.

Kommentera en artikel
Meddela redaktionen
Redaktionen rekommenderar
Andra Nordiska Medier

Sänd till en kollega

0.773