Att jobba inne i stan kan innebära störningar, ett problem Stockholm stad vill få bukt med. Foto: Ingela Poläng

Av Ulrika Andersson den 20 maj 2019 08:56

Att gräva upp en gata eller utföra beläggningsarbeten mitt i stan leder ofta till sura miner och många frågor: ”Man ser aldrig någon jobba i gropen!” ”Nu grävde de upp samma gata två gånger!”.

Stockholm stad, Örebro, Göteborg och Lund har därför i ett gemensamt projekt försökt ta reda på hur stort problemet är och om det går att lösa.

– Det måste till någon form av incitament – i dag spelar det ingen roll ur ett avgiftsperspektiv om arbetet är igång någon vecka till eller bara någon dag, säger Oscar Stålnacke, projektledare på trafikkontoret.

Stockholm Stads trafikkontor vill införa en avgift som ska läggas på den som ansöker om trafikanordningsplan för att ”tillfälligt ordna trafiken”, till exempel vid ett gatuarbete.

– Det måste också finnas en differentiering, att stänga av en gata i centrala Stockholm måste kosta mer än att göra samma sak i utkanten av stan.

Syftet med avgiften är att förmå olika aktörer att samordna sig , för att på så sätt minska störningarna.

Den informella samordning som redan sker är inte tillräcklig anser trafikkontoret och hänvisar till att aktörerna saknar tungt vägande skäl att tänka på samhällets kostnader, de koncentrerar sig av naturliga skäl helt på sina egna kostnader.

Oscar Stålnacke noterar också att kommunerna saknar möjligheter att tvinga fram samordning och inte heller kan bedöma om en aktör har en rimligt tidsperspektiv.

– Det behövs incitament om vi ska få till en större samverkan.

Incitament kan vara positiva eller negativa och avgifter är förstås en piska snarare än en morot, medger han.

– Vi tror dock att avgifter är en av nycklarna om vi ska få aktörerna att samordna sig – det måste löna sig att samverka.

Avgifterna för att till exempel få stänga av en gata är låga, förklarar Oscar Stålnacke.

–  I dag kostar det 1 900 kronor i startavgift och sedan 1 680 kronor per vecka oavsett om det är tre eller 380 meter som stängs av, det har inte heller funnits någon koppling till hur trafikerad gatan är – effekten av aktiviteten har inte återspeglats i avgiften.

Det återstår dock en del innan idén kan bli verklighet. En kommun som vill ta ut den här typen av avgifter inte har mycket stöd att hämta i juridiken, konstaterar Oscar Stålnacke.

– Lagstiftningen är komplex, det har varit svårt att reda ut vad man får göra och inte.

Trafikkontoret har därför kontaktat Näringsdepartementet för att få till stånd en utredning som kan leda till att lagen ändras.

–  Vi vill ha statlig hjälp att se över lagstiftningen som styr vad kommunerna kan göra.

För att åstadkomma samverkan krävs dock mer än att bara ta betalt.

– Ett första steg är att dela informationen, att alla som behöver göra något berättar det i god tid – redan på visionsstadiet kan man berätta att man tänker göra en reinvestering i kabelnätet om sex år, säger Oscar Stålnacke.

Stockholm stad arbetar sedan länge för att föra involverade parter samman, ett arbete som förhoppningsvis kan skalas upp ytterligare, förklarar han.

– Det finns ett system där aktörer som till exempel ledningsbolag kan lägga in information om vad som är på gång.

Systemet består i princip av en stor karta där aktörerna ritar in sina kommande projekt.

– Det är i viss utsträckning i drift redan, vissa aktörer använder det men systemet bygger på frivillighet.

Aktörerna träffas dessutom två gånger per år för att gemensamt titta på en möjlig samordning.

Hela processen är inne i ett mycket tidigt stadium. Trafikkontoret inväntar Näringsdepartementets svar på skrivelsen och först när de juridiska finurligheterna är klarlagda kan man ta sig an avgiftsfrågan.

Av samma anledning finns det ingen tidplan för när en eventuell förändring kan komma till stånd.

–  När vi vet var vi står kan vi gå vidare, säger Oscar Stålnacke.