Stockholms svåraste sprängning

Det är ett bergjobb utöver det vanliga när en helt ny nivå ska sprängas ut i Henriksdalsberget – strax ovanför ett av Europas största reningsverk och tio meter under ett stort bostadsområde.

Nacka. – Det är ett mäktigt bergrum!

Sjoerd Spijkerman snurrar runt i mörkret inne i Henriksdalsberget. Han kan se tydliga resultat av sitt arbete, för bara ett halvår sedan gick det knappt att vända sig om, nu har stora bergsalar sprängts fram – och fler ska det bli, arbete pågår på inte mindre än nio tunnelfronter samtidigt.

Entreprenaden är en del i ett lite bortglömt jätteprojekt, vid sidan av Förbifart Stockholm och andra mångmiljardbyggen lägger Stockholm Vatten och Avfall 9,2 miljarder kronor på att bygga ut avloppsinfrastrukturen.

I projektet, som sträcker sig över tio år, ska en 1,4 mil lång tunnel byggas från Bromma till reningsverket i Henriksdal och anläggningarna i både Sickla och Henriksdal ska byggas ut och moderniseras.

– Det är ett riktigt häftigt projekt och ett gigantiskt bergjobb, säger Sjoerd Spijkerman, som är konsult och inhyrd som ansvarig projektledare på ett av projekten – bergarbetet i Henriksdal.

Hans del av kakan är komplex, förklarar han.

– Det här är det svåraste sprängprojektet i Stockholm just nu.

De känsliga grannarna är kanske den största utmaningen när 1 500 meter tunnel ska sprängas ut mitt i Henriksdalsberget.

Saltsjöbanan är dragen i samma berg och den hårt trafikerade Värmdöleden ligger strax nedanför.

Framförallt är det dock grannen ovanpå och den under som inte får störas.

– Vi har 4 000 boende tio meter ovanför oss och reningsverket sex-sju meter under oss, konstaterar Sjoerd Spijkerman.

Uppe på berget ligger bostadsområdet Henriksdalsringen och strax under sprängarnas fötter dundrar ett av Europas största reningsverk på dygnet runt 365 dagar om året.

– Vi kan ju inte säga till stockholmarna att sluta bajsa, konstaterar Sjoerd Spijkerman.

Det sistnämnda är faktiskt helt sant och det är alltså skitviktigt att inte störa driften.

Reningsverket är ett av de största i Europa – Henriksdalsverket tar emot 288 000 kubikmeter avloppsvatten per dygn från Stockholm, Huddinge, Haninge, Nacka, Tyresö, Järfälla, Sundbyberg och Ekerö.

– Vi måste se till att allt fungerar, det är trots allt en av de viktigaste samhällsfunktionerna, säger Sjoerd Spijkerman.

Han konstaterar att det finns sju hektar bajsbassänger att värna om därinne i berget.

– Vi måste göra jobbet utan att störa den befintliga driften, konsekvensen vore att släppa ut vattnet orenat i Östersjön och det får helt enkelt inte hända.

Entreprenören, finska YIT, inledde de omfattande förberedelserna för ungefär ett år sedan.

Steg ett var att säkra det befintliga reningsverket, taken försågs därför med nät och 10 000 bergbultar – som sattes upp manuellt.

– Vi hade inte utrymme att ta in stora maskiner så vi fick göra som de gjorde på 1950-talet, säger Sjoerd Spijkerman.

Efter sex månaders förberedelser kunde tunnelsprängningarna påbörjas i månadsskiftet maj/juni 2018.

På att-göra-listan stod bland annat att spränga in en helt nivå i berget, försörjningstunnlar och tekniktunnlar som bland annat ska rymma nya installationer som ventilation, el och nätverk. Sprängarna ska också göra plats för till exempel slammagasin.

YIT jobbar också nere i själva anläggningen, 14 eftersedimenteringsbassänger som ska ingå i den nya biolinjen ska förses med mellanväggar så att ny membranteknik kan installeras, taket måste också höjas med ett par meter.

Både maskinerna och salvorna var små till en början.

– Det var låga takhöjder och bjälklagen höll inte för tyngre maskiner, vi fick borra manuellt, säger Sjoerd Spijkerman.

Sprängarna testade sig fram till vad som fungerade och när Leveranstidningen Entreprenad hälsar på i slutet av november är salvorna uppe i normal storlek och YIT spränger upp till åtta gånger per dag.

Sjoerd Spijkerman beskriver uppdraget som en balansgång, alla hänsyn som krävs gör att allt går långsammare.

– Vi tuggar oss in i berget men hade vi gjort samma jobb ute i skogen hade vi varit klara redan.

Sprängarna får ta till olika tekniker för att klara uppgiften.

– Vi använder raiseborrning på känsliga ställen – till exempel när vi ska ner mot det befintliga reningsverket, kommenterar Sjoerd Spijkerman,

Raiseborrning innebär att ett mindre hål borras ner genom berget. Ett större rymmarhuvud sätts sedan på borren som dras upp genom pilothålet och utvidgar det.

– Det är inte en jättevanlig teknik, men den behövs här – ju närmare vi kommer reningsverket, desto mindre måste utrustningen vi använder vara, kommenterar Sjoerd Spijkerman.

Avancerad sprängning utförs också i flera sidoentreprenader. Bygg och Berglaget har fått den delikata uppgiften att losshålla berg i själva reningsanläggningen, ett uppdrag som kräver till exempel stenspräckning, kilning och vajersågning.

– De kan inte dåna lika hårt som vi när de jobbar i själva reningsverket, säger Sjoerd Spijkerman.

Arbetet sker på nio fronter samtidigt, på vissa är det dags att borra och ladda för sprängning, på andra ska det skrotas eller betongsprutas.

– Alla grupper ska vara igång hela tiden, säger Sjoerd Spijkerman.

Totalt 250 000 kubikmeter ska sprängas ut och sprängarna har hunnit med en tredjedel i slutet av november.

Varje salva innebär att 500 kubikmeter berg tas ut. Bergmassorna lastas och körs till Gladö kvarn – Turebergs rullar in med sina lastbilar vid 22-tiden och kör i skytteltrafik fram till fyra på morgonen.

– Det är enklast att köra på nätterna, då är trafiken gles, kommenterar Sjoerd Spijkerman.

Att jobba i eller nära ett reningsverk innebär också andra utmaningar, det gäller till exempel att hålla rent – basiskt vatten från betongsprutningen skulle till exempel kunna påverka reningsprocessen i anläggningen.

Ett mer påtagligt problem är dålig lukt och god ventilation är därför ett måste.

– Vi måste se till att det blir en god arbetsmiljö och har satt in nio extra ventilationstuber, vi har också lov att öppna portarna vid behov, säger Sjoerd Spijkerman.

Det är inte bara avloppsvattnet som bidrar med dofter, avfallet från alla huvudstadens restauranger med fettavskiljare körs till Henriksdals organiska mottagning.

– Lastbilarna med fett kör in tio meter ifrån där vi spränger, sju dagar i veckan, vi måste se till att det inte luktar.

Leveranstidningen Entreprenad sniffar sig till att det trots allt inte luktar så farligt. Sjoerd Spijkerman identifierar dock fler faror än bara ett eventuellt obehag.

– Det kan vara direkt farligt med vissa gaser.

Den biogas som Stockholmsbussarna körs på tillverkas i verket, metangaser i omlopp innebär dock en explosionsrisk.

– Därför har vi gasmätning, vi använder också personlig skyddsutrusning .

600 av de 1 500 tunnelmetrarna är redan utsprängda och YIT har 75 man igång i slutet av november.

Sommaren 2020 ska den här delen av projektet vara klar, då ska YIT lämna 1 500 meter färdig tunnel, ett tiotal schakt och ett 100-tal stora hål efter sig.

– Vi tar ut en hel del schakt för hissar, trappor, kablage med mera, säger Sjoerd Spijkerman.

Med 1,5 år kvar börjar man närma sig maxkapaciteten och det rullar på bra inne i berget, förklarar Sjoerd Spijkerman.

– Det har gått riktigt bra trots allt – snart är det lastningen som blir begränsningen.

Jätteprojektet har många delar och mer läsning finns - se länkar nedan!