Komplex rivning i reaktorn

300 ton radioaktiv metall ska sågas isär och lyftas ut ur Barsebäcks reaktortankar, ett komplicerat arbete som måste göras innan den riktiga rivningen kan påbörjas.

Barsebäck. Kärnkraftverket i Barsebäck rivs inifrån och ut, det mest aktiva materialet ska ut först och just nu riktas fokus mot interndelarna i den ena reaktorns bassänger.

– Det är det mest radioaktiva vi har sedan bränslet försvann 2006, säger Maria Taranger, kommunikationsansvarig på Barsebäck Kraft.

Barsebäcks tvillingreaktorer har flera 12-18 meter djupa bassänger, reaktorbassängerna har hyst uranbränslet och intill dessa finns flera hanteringsbassänger.

De så kallade interna delarna är de komponenter som finns i reaktortanken: ångseparatorer, fuktavskiljare, matarvattenfördelare, härdgaller, moderatortanklock, styrstavsledrör med mera.

– Det blir cirka 150 ton per reaktor, säger Thomas Dahl.

Han är site manager på Westinghouse och basar för rivningen av de interna delarna, det så kallade Hintprojektet (Hantering av interndelar.)

Insatsen kräver noggrann planering, ett år innan det var skarpt läge började man ta fram underlag, bygga 3D-modeller ta fram kapplaner och packningsplaner samt fundera på hur sågriggarna borde se ut och vilka metoder som krävdes.

– Alla kokvattenreaktorer är egentligen lika, men designen på vissa komponenter kan skilja, säger Thomas Dahl.

Komponenterna har varit nära uranbränslet och har därmed blivit radioaktiva. Sågningen sker därför under vatten, som ska skydda mot den joniserande strålningen.

– Sågningen sker på 8-10 meters djup och styrs via fjärrkontroll, vi har också kameror till vår hjälp, säger Thomas Dahl.

Metalldelarna kapas i bitar som är högst två meter långa, varje del märks med ett unikt ID-nummer och lyfts över i kassetter på botten. Det är också viktigt att dokumentera vikt och strålningsnivå på de kapade delarna.

När en kassett är full lyfts den upp till ytan täckt av ett strålskyddande hölje, kassetten ställs sedan i en ståltank som i sin tur ställs ned i en transportbehållare.

Det finns tre olika typer av ståltankar, alla med samma yttermått men med olika godstjocklek: 50, 100 eller 150 millimeter där materialet som är mest aktivt läggs i ståltanken med tjockast väggar.

Just den här dagen är det dags för den 82 ton tunga transportbehållaren att lämna byggnaden, den lyfts försiktigt över bassängerna i Barsebäck 1 för att sedan sänkas ner i ett lyftschakt som går rakt ner genom alla elva våningar.

Resan tar cirka fyrtio minuter, väl nere landar jättelådan på ett fjärrstyrt fordon, en italiensk Cometto som tillhör SKB (Svensk kärnbränslehantering). Fordonet är utlånat till Barsebäck för interndelsprojektet och behöver inte jobba i onödan.

– Vi räknar med totalt 64 transporter för både Barsebäck 1 och Barsebäck 2, säger Thomas Dahl.

Cometton styrs sedan ut ur byggnaden, målet är det tillfälliga lagret några hundra meter längre bort.

Väl där öppnas locket, en travers lyfter ut ståltanken och lägger in den i lagerutrymmet som är uppbyggt med strålningsavskärmande betongväggar. All vidare hantering sker med robotar.

Det tillfälliga lagret byggdes 2016 och ska vara just tillfälligt, när det finns ett permanent slutförvar ska materialet flyttas dit, och lagret vid Barsebäck kan då rivas.

Rivningen i bassängen är i full gång i Barsebäck 1 när Leveranstidningen Entreprenad hälsar på.

I Barsebäck 2 är jobbet redan gjort, det tog ett drygt år att få ut allt och de djupa bassängerna gapar nu tomma och utstädade i väntan på att rivningen av reaktortanken ska komma igång.

EBS, Munka Ljungbyföretaget Extrem borrning och sågteknik, ingår i kapningsteamet och det är ett litet men sammansvetsat team som gör jobbet: två tekniker från Westinghouse, två strålskyddsingenjörer och ett par sanerare samt personal från Barsebäck.

Uppdraget är tämligen unikt, det är första gången i Sverige en liknande process genomförts, konstaterar Thomas Dahl.

– Westinghouse har kapat komponenter tidigare till exempel på Forsmark, men vi har aldrig genomfört det i full skala.

Han räknar med att det ska kapas totalt 2 200 delar per reaktor, det vill säga 4 400 totalt.

– Vi räknar också med totalt 1,5 kilometer sågsnitt per reaktor.

Thomas Dahl konstaterar att arbetet gått bra, den noggranna planeringen är en god grund att stå på även om det alltid krävs vissa revideringar.

– Vi har till exempel kunnat effektivisera packningen, det har gått åt mycket färre ståltankar än beräknat – på Barsebäck 2 använde vi 32 när vi trodde det skulle krävas 40, det innebär att vi sparar både tid och pengar.

Hintprojektet beräknas vara slutfört 2019.

Mer läsning finns! Se länkarna nedan.