När kung Bore visar sig från sin mer givmilda sida och låter snöflingarna dala ner i riklig mängd är följden ofta stora störningar i kommunikationerna. Flygplanen stannar på marken och den spårbundna trafiken stannar. Mer eller mindre omfattande olyckor skapar svårforcerade hinder på stora och små trafikleder samtidigt som busstrafiken ställs in.

Att ett resultat är högljudda rop på bättre snöröjning är fullt logiskt, och ofta pekas de entreprenörer som förväntas utföra jobbet ut som syndabockar. Och visst, har man åtagit sig ett jobb ska det utföras, men beställarna gör det för lätt för sig när de duckar för alla frågor om ansvar.

I många år har diskussionerna om prissättningen skapat heta känslor, och som beställare borde man tänka till när även stora entreprenörer väljer att helt avstå från att över huvud taget engagera sig i vinterväghållningen. En huvudanledning är att beställarna överlåter allt ekonomiskt risktagande på entreprenörerna som tvingas bygga upp en beredskapsstyrka med människor, maskiner och utrustning utan att veta om den ens kommer att behövas. Att ansvarstagande företagare vägrar att acceptera riskfördelningen och i stället väljer att avstå från uppdragen är inte förvånande, men sorgligt.

Därmed minskar konkurrensen samtidigt som erfarna och kompetenta utövare plockas bort från det jobb som i allt väsentligt bidrar till att öka säkerheten på våra vintervägar.

I och med beställarnas jakt på lägsta pris ökar också risken att det arbete som utförs blir en halvmesyr. Utspädd saltlake, otillräckligt med sand och för mycket snö på vägarna innan utryckning görs är bara några av de faktorer som medverkar till att vintertrafiken blir betydligt mer riskfylld än vad den skulle behöva vara.

Man får det man betalar för. Även beställarna av snöröjningstjänster vet att det billigaste alternativet med stor säkerhet inte är det säkraste och förvandlar därmed nollvisionen till en pappersprodukt.