Gävle drabbades nyligen av en omfattande översvämning. Högskolan i Gävle presenterar nu resultatet av en studie som ska ge stöd till de kommuner vid planering och byggande vid vattendrag.

Gävle drabbades nyligen av minst sagt omfattande översvämningar då ett skyfall förvandlade, ett vanligtvis bara någon meter brett, vattendrag till en mer än 100 meter bred vattenmassa.

Det kan därför vara helt på sin plats att forskare inom Hållbar stadsutveckling vid Högskolan i Gävle just presenterat en studie med förhoppningen om att den ska bidra till ökad kunskap som kan leda till att utsatta platser förstärks på ett sätt som förhindrar framtida översvämningar eller inte bebyggs alls.

I dag tillhandahåller Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) översvämningskartor som kommunerna kan ta till hjälp när de ska bedöma byggande i närheten av vattendrag. Gävleforskarna menar dock att dessa kartor har en brist i och med att gränserna för vattnets utbredning alltid är skarpa och därför inte visar att det finns en osäkerhet kring gränsens placering.

Den nya studien utlovas ge en mer tillförlitlig bild av osäkerheten kring gränsdragningen och hur stora dessa osäkerhetszoner är, framför allt i flacka områden. Därmed skapas, enligt forskarna, ett kraftfullt verktyg som visar var man fortfarande ska vara försiktig med att bygga eller inte borde bygga alls.

– MSB-kartorna är ett bra utgångsmaterial, men när man kommer till detaljplanering så räcker de inte alltid till. Kartorna är gjorda med hänsyn till hela sträckningen av ett vattendrag, exempelvis Testeboån från källa till mynning. Men tittar man på specifika delar och jämför med tidigare inträffade översvämningar så är MSB-kartornas uppskattning ofta för grov och gränserna ligger inte alltid rätt, säger Anders Brandt, docent i geospatial informationsvetenskap och ansvarig för studien.

Översvämningen i Gävle är långt ifrån den enda i sitt slag och Gävleforskarna hänvisar till forskning som visar att de pågående klimatförändringarna kommer att leda till fler extrema väderhändelser. De gör därför bland annat bedömningen att kunskap om var man kan bygga i förhållande till vattendrag blir allt mer betydelsefull.

I den nya studien har forskarna undersökt riskerna för översvämningar i anslutning till olika vattendrag. I bedömningsmodellen tas bland annat hänsyn till höjdmodellens kvalitet, marklutning och grad av friktion i den mark som omger vattendragen. Med hjälp av en nyutvecklad applikation har forskarna sedan fått fram så kallade osäkerhetszoner, alltså områden kring den modellerade översvämningsgränsen dit en specifik översvämning förväntas nå.

– Vår förhoppning är att man inte ska bygga i de här områdena. I stället bör osäkerhetszonerna utnyttjas för bygga in motståndskraft mot översvämningar. Områdena kan också förbättra villkoren för olika ekosystemtjänster, som exempelvis temperaturreglering, fysisk hälsa och välbefinnande, säger Anders Brandt.

– Efter skyfallet i Gävle förändrades Kungsbäcken som normalt bara är någon meter bred och rinner i ett relativt flackt landskap, till ett över 100 meter brett vattendrag. Att i förväg kunna modellera hur långt översvämningsutbredningen för sådana fall kommer att nå är behäftat med ganska stora osäkerheter. Detta väcker därför också frågor om det aktuella förslaget att ta bort strandskyddet vid små vattendrag. Det är inte alls kompatibelt med översvämningsriskerna.

Under arbetets gång har forskarna också konstaterat att kunskapen om var byggande kan ske med hänsyn till översvämningsrisker är begränsad inom stadsplaneringsfunktionen i många av landets kommuner. Det framgår av en enkätundersökning med koppling till studien som gjordes i ett examensarbete i geografi för att klargöra kommunernas kunskaper när det gäller detaljplaner och byggande i områden med översvämningsrisker.

– Kunskapsnivån spänner över hela spektrat bland kommunerna, i vissa är den mycket god, i andra nästan obefintlig. Det beror bland annat på vem som jobbar på kommunen, vilken utbildning de har, och om kommunen drabbats av översvämningar tidigare, säger Anders Brandt.

Forskarna hoppas nu att studien ska bli ett stöd till kommunerna kring planerande och byggande vid vattendrag, att incitamenten att satsa på naturmiljö i stället för byggnader i osäkerhetszonerna ska öka, och visa behovet av stark geografisk kompetens hos involverade aktörer.