”Köra är väl också kul, men det hinner man ju med ändå”
Av 
Umeå. – Ska du inte ha kaffe? Jag skulle inte klara mig utan kaffe!
Det är en solig och kall oktoberdag och den första snön har precis fallit utanför verkstaden när Kent Nilsson tar en liten men väl förtjänt paus för att prata verkstad med Leveranstidningen Entreprenad.
– Vi har alltid mycket att göra, konstaterar han.
Det är hit till Nilsson Bil och Maskin, på Ersboda i Umeå, som regionens Hitachi- och Merloägare tar sin tillflykt när maskinerna ska servas eller repareras.
I verkstaden lyser det följaktligen i både grönt och brandgult – en ny Hitachi ska utrustas inför leverans, en begagnad Merlo ska göras i ordning för försäljning och en nyare Merlo ska servas.
Lite vid sidan om står faktiskt en lastbil också, den är vare sig grön eller orange och ska få en oljeläcka tätad.
– Vi har fortfarande en del lastbilar ibland, det är de som är ”Bil” i Nilsson Bil och Maskin, ler Kent Nilsson.
För det var ju med lastbilar det hela började. 1980 startade unge herr Nilsson eget som åkare, han körde grusbil i tre år innan det var bra med det.
– Köra är väl också kul, men det hinner man ju med ändå, kommenterar han.
Det sistnämnda är ett obestridligt faktum, på fritiden är han bonde och även om det numera ”bara” finns fem islandshästar och ett 20-tal får på gården i Håkmark har han inte mindre än fem Fordtraktorer som han kör hårt med på hemmaplan.
– Jag är lite av en Fordnörd, ler han.
På arbetstid ville han dock hellre skruva och maskiner har alltid legat nära till hands för bondpojken från Kassjö.
– Sedan jag var 16 år har jag jobbat med jordbrukstraktorer, grävmaskiner och skogsmaskiner.
Till en början var det mest lastbilar som rullade in till Nilsson Bil och Maskin men i början av 1990-talet började Kent Nilsson serva Hitachimaskiner – och det har han fortsatt med.
– Jag är väldigt orange, ler han.
– Japanerna de kan ju bygga grejer, det är kvalitet.
I mitten av 1990-talet fick han också kontakt med Anders Ståhle på SMC, och tog sig an hans hydraulhammare.
– Jag har fått åka hit och dit med SMC– jag har varit både i Aitik och på Gotland för att montera hammare, säger Kent Nilsson.
Han uppskattar det mångåriga förtroendet.
– Det är roligt att få samarbeta med en så kunnig man som Anders Ståhle.
För tio år sedan landade även Merlo hos Nilsson Bil och Maskin – Hüllert Maskin sökte en servicelämnare i trakten och en gammal kontakt mindes Kent Nilsson och hans maskinkunnande.
– De undrade om jag kunde hjälpa till och det gick ju bra – det är verkligen kanon att samarbeta med Hüllert Maskin, allt har bara fungerat sedan start, säger Kent Nilsson som nu kan se tillbaka på tio års samarbete med Varaföretaget.
– När vi började fanns det kanske fyra Merlo i Umeå – nu är det 40, det är nog tätast i Sverige om man räknar per capita!
När han får frågan vad detta kan bero säger är svaret blixtsnabbt.
– Servicen!
– Sedan har de en jättebra försäljare också, ler Kent Nilsson.
Verkstaden arbetar i dag främst med Merlos maskiner – nästan hälften av all tid och kraft läggs på de gröna italienarna.
Cirka 20 procent går till Hitachi, Nilsson Bil och Maskin utför både service och utrustning inför leverans för Delvators räkning.
Resten läggs på SMC och en del ”strökunder”, en hel del lastbilar rullar fortfarande in, både för service, reparationer och påbyggnader, och så ”blir det väl någon hjullastare ibland.”
– Ibland repar vi upp begagnade Merlo också, men leveranserna av de nya Merlomaskinerna sköts direkt från Vara, säger Kent Nilsson.
Han konstaterar att betydelsen av service har ökat under de dryga 35 år han haft firman.
– Grejerna ska ju gå och det är inte så lätt för entreprenörerna själva att skruva i maskinerna längre – det har blivit mer avancerat och kräver mer verktyg.
Maskinägarnas tid har också blivit mer dyrbar – i stället för att lägga åtta timmar på att skruva i maskiner kan den tiden läggas på något som drar in pengar.
– Då är det bättre att vi får göra det, vi borde ju kunna göra det snabbare också, säger Kent Nilsson.
Maskinerna rullar stadigt in på verkstaden för planerad service, akututryckningar är dock inte ovanliga.
– Det kan vara allt möjligt – de kan ha tappat ett hjul eller så startar maskinen inte.
När larmet går får han överlägga med kollegorna – den som har minst bråttom får släppa allt och dra ut i fält.
– Vi måste iväg så man får tricksa till det på nåt sätt, samtidigt måste vi ju se till att vara rädda om alla kunder.
Det är snarare regel än undantag att det är bråttom i dessa lägen.
– Ibland stannar en korg uppe i luften med en gubbe i – det går ju bra på sommaren men är det 25 grader kallt får man se till att få igång skiten!
Firman har fyra stora och väl utrustade servicebilar.
– Jag behöver ha med mig det mesta när jag far ut, då duger det inte med någon liten skåpbil, säger Kent Nilsson.
Akututryckningarna har fört honom långt bortom både kommun- och länsgränsen, ibland får han ta över när en närmare verkstad saknar de verktyg som behövs.
– Vi har till exempel varit till Åre och även om det blir 100 mil fram och tillbaka är det ju bara att åka.
Verktyg ja. Kent Nilsson betraktar sig som en ”verktygsnörd” och har sett till att skaffa sig det mesta och lite till.
– Jag vill ha bra verktyg – då klarar man allt.
I verkstaden finns till exempel en induktionsbrännare.
– Den är fruktansvärt effektiv – med den här kan man bränna lös vad som helst som frusit fast, men utan att behöva använda gas och utan att riskera att man bränner upp något.
Brännaren kostade närmare 100 000 kronor, noterar han.
– Men det var den värd – vi kan inte vara utan den.
Till SMC:s hammare har han köpt in ett annat monster – en mutterdragare som kan dra 1 000 kg.
– Med den här får man loss alla bultar som rostat fast.
Mutterdragare av den här dimensionen är antagligen väl känd på större industrier, konstaterar han.
– Men det är nog få verkstäder som har en.
Dagens maskiner skiljer sig på många sätt från de som rullade in på verkstaden i slutet av 1980-talet
– Det är framförallt elsidan som utvecklats, sedan är det ju mycket datorer numera och där är jag faktiskt lite efter, men då har jag min son Anders till hjälp – han kan den biten, ler han.
I övrigt är det inte så mycket som har hänt, anser han.
– Den mekaniska biten är samma skit som förr, även om vissa saker håller bättre!
Kent Nilsson är uppe med tuppen, redan vid halvsjutiden är han på jobbet och där stannar han till dess han är klar – även om dagarna inte blir riktigt lika långa som tidigare i karriären.
– Förr var det inte ovanligt att jag kom hem vid halv ett på natten och när jag byggde stallet hemma brukade jag fortsätta att jobba med det till tre. Men då var man ju yngre, nu blir det inte lika mycket övertid.
Kanske har han lärt sig läxan, 2003 gick han in i väggen och sålde inkråmet till sitt företag, inklusive 15 anställda.
– Jag tänkte att jag skulle vara själv, men det gick ju inte, konstaterar han.
Han hade kvar kontrakten för både Hitachi och SMC och insåg att så mycket fixar man inte med bara två händer, även om de sitter på en verktygsnörd.
– Jag fick anställa, men nu håller jag det lite mindre i alla fall.
I dag har han fyra anställda: sonen Anders har jobbat i företaget i tio år, Micke Tjäder har 15 år på firman, Tobias Sundnäs började i våras och Kents hustru Lena sköter kontoret på deltid.
– Hon har ju en hel del att göra hemma på gården också, kommenterar Kent Nilsson glatt.
Själv är han ägare och vd, fina titlar som dock knappast håller honom ifrån maskinerna.
– Jag går definitivt inte från golvet – man kan inte sätta bocken till trädgårdsmästare!