Muntlig obduktion för att finna dödsorsak

Nu vässas verktygen för att fastställa dödsorsaker i länder där det normalt inte görs medicinska bedömningar eller obduktioner vid dödsfall. Metoden kan bli användbar även i rikare delar av världen.

– Mer än hälften av världens dödsfall och deras orsaker registreras aldrig, de passerar utan någon som helst dokumentation, vilket gör att hälsoplanerare och politiker saknar underlag för att dirigera resurser dit de behövs, säger Laith Hussain-Alkhateeb, Sahlgrenska akademin i en kommentar.

I arbetet med sin avhandling har han vidareutvecklat metoden att intervjua en avliden persons närstående, som funnits med under livets slutskede, för att fastställa dödsorsak. Förfarandet började tillämpas i Indien på 1950-talet, där forskare etablerade begreppet Verbal Autopsy, på svenska muntlig obduktion. Metoden har sedan spridit sig och standardiserats under ledning av Världshälsoorganisationen WHO.

Verbal Autopsy används i dag i ett 50-tal länder i världen. Laith Hussain-Alkhateeb har själv studerat hanteringen på plast i Sydafrika, och med forskningen som bas föreslås nu ett antal förändringar för att öka precision, kvalitet och produktivitet i metoden.

Det handlar bland annat om att intervjuarna inte måste vara läkare. Tränade fältarbetare med frågebatteriet på en surfplatta fungerar fullgott. Stramare frågor, som besvaras med ja eller nej, kan dessutom korta intervjutiden från i snitt en timme till 20 minuter.

– Att man skulle uppnå universal täckning med tillgängliga hälsoresurser är mindre troligt. Därför har vi utvecklat ett nytt förhållningssätt, utan läkare och med mer automatiserade modeller. Verktygen är uppdaterade, mer standardiserade, och vi har också fört in andra faktorer än de rent medicinska för att bidra till bättre kunskaper om dödsfallen, säger Laith Hussain-Alkhateeb.